Målvakter
31 Justus Annunen, Nashville Predators, NHL
Går in i turneringen som andramålvakt. Inledde säsongen (och NHL-karriären) i Colorado Avalanche, men trejdades tidigt då mästarkandidaterna inte fick fason på målvaktsspelet. Statistiken var marginellt bättre i Nashville (88,8 i räddningsprocent istället för 87,2) men Predators hörde till säsongens sämsta lag defensivt. Har ramen för en modern proffsmålvakt, men uppfattas inte ha alla verktyg för att bli en NHL-etta.
33 Emil Larmi, Växjö Lakers HC, SHL
Tredjemålvakt. Helt okej i grundserien i den svenska hockeyligan (90,0), hyfsad i slutspelet (89,4), lysande för Lejonen i EHT-matcher (94,5). Vann förstaspaden i VM i Tammerfors, men darrade på manschetten i kvartsfinalen som Finland då förlorade mot Kanada. Spelade bara tre matcher bakom Harri Säteri i fjol. Nu lär det på sin höjd bli en match. Problemet med Larmi är att man inte vet vilket humör han är på – i bästa fall slänger han sig framför puckar som en akrobat, i värsta fall kastar han sig ur vägen för dem.
74 Juuse Saros, Nashville Predators, NHL
Var för bara ett år sedan Finlands i särklass bästa målvakt, den gångna säsongen kan motiverat kallas hans sämsta i karriären. Four Nations blev på sitt sätt klimaxet då han tappade förstaspaden till Kevin Lankinen. Är antagligen med i Stockholm för att etablera sig som ett pålitligt alternativ för Pennanen i Milano nästa februari. Kortvuxen men grymt atletisk. Spelade uselt i EHT-genrepet, men man kan skylla på att det tar tid att anpassa sig till en stor rink.
Backar
2 Rasmus Rissanen, Linköping HC, SHL
Noll poäng på elva matcher i EHT den här säsongen säger väl allt man ska förvänta sig av Rissanen? 191 lång, nästan 100 kilo tung och framför allt en defensiv pjäs. Kan ha svårt med att hänga med i svängarna i internationella kretsar då tempot skruvas upp, men en av backarna som klarar av att brottas framför den egna kassen.
4 Mikko Lehtonen, Zürich Lions, NLA
Spelar sitt fjärde raka VM, dubbel världsmästare och OS-guldmedaljör. En virtuos med klubban i försvaret, bemästrar den sidan av det defensiva arbetet kanske bättre än någon annan i Europa. Men det fysiska spelet har aldrig varit hans forte. Tidigare också grymt viktig som puckförande back, men har blivit mindre pålitlig på den punkten på senare år. Oavsett kanske Lejonens viktigaste back som lär få enormt ansvar.
6 Tony Sund, HIFK
Pedersöresonen var den sista spelaren som ratades 2019, fick sin revansch 2021 och gjorde VM-debut (och två mål mot Italien) då Finland till slut föll mot Kanada i finalens förlängning. Typexemplet på en finsk back på 2020-talet? Kan spela i båda riktningarna utan att glänsa i någondera zon. Inte särdeles snabb heller. Men det är han inte ensam om i den här truppen.
18 Vili Saarijärvi, SCL Tigers, NLA
Gjorde ett tappert försök att ta en plats i Detroit Red Wings i början av karriären, men det blev bara spel i AHL för Saarijärvi. Innan det spelade han dessutom i både USA:s och Kanadas juniorligor. Har sedan sommaren 2022 spelat i Schweiz och dessutom gjort det med hedern i behåll. Förra säsongen blev det 25 poäng på 46 matcher. På isen visar han dessutom att han lärde sig spela fysiskt i Nordamerika, backar aldrig från en duell vid sargen.
23 Nikolas Matinpalo, Ottawa Senators, NHL
Matinpalo fick bli ansiktet för hur usel Finlands backtrupp var i Four Nations-turneringen. Spelade, kanske just därför, ändå hyfsat bra och gjorde sitt jobb utan att behöva skämmas. Uppenbarligen var åtminstone Antti Pennanen nöjd, då Matinpalo gick rakt in i VM-truppen utan att spela EHT först. Hör spelmässigt till den gråa massan tvåvägsbackar. Skridskohastigheten håller dessvärre inte NHL-nivå, men tar sällan dåliga beslut varken i försvaret eller med puck. Utan att ta risker, ska sägas. Både på gott och ont.
37 Atro Leppänen, Vasa Sport
VM-truppens mest spännande namn? Skrev in sig i rekordböckerna med 21 mål och 63 poäng på 60 matcher i ishockeyligan, var bra i EHT också, men verkade tappa touchen då slutspelet körde igång. Var inte heller alls lika synlig i EHT-genrepet i Tjeckien. Är klar för Edmonton Oilers och nu är det ett första läge att visa dem att de inte gjort ett misstag. Då det saknas puckvirtuoser i backleden finns det alla chanser att ta en enorm roll i VM.
42 Robin Salo, Malmö Redhawks, SHL
Historiskt nog den andra finlandssvenska österbottniska spelaren i VM-truppen. Har väl aldrig hänt innan? Smått överraskande i truppen utan sitt radarpar Lassi Thomson. Ändå mer säker än sin klubbkamrat och med klart mer NHL-erfarenhet. Syns på samma sätt som för Saarijärvi i att han vågar spela fysiskt. Hör också till backarna i truppen som gärna håller puck och gärna drämmer iväg skott från blålinjen.
50 Mikael Seppälä, HV71, SHL
Vi utgår igen från att säsongssaldot talar sitt tydliga språk: tre assist på 55 matcher, landslagssamlingarna medräknat. Är den antagligen elakaste backen att stöta på framför den finska kassen, har öppet medgett att han älskar att köra tvärställda klubbor i motståndarens rygg. Bidrar med andra ord framför allt med fysiskt spel i den egna ändan.
Anfallare
13 Mikael Ruohomaa, Frölunda HC, SHL
Har redan hunnit bli 36 år gammal, har cirkulerat i EHT-sammanhang en halv livstid, men gör ändå först sin andra VM-turnering. Har en väldigt grå säsong bakom sig och är inte längre den poängmakaren han i bästa fall var i KHL eller för Kärpät. Står i första hand för moget men intetsägande tvåvägsspel. Men får uppenbarligen inleda VM som andracenter med två formstarka yttrar i Merelä och Pesonen.
15 Lenni Hämeenaho, Ässät
En av tre (!) spelare från Ässät i det slutliga VM-laget. Motiveringen var uppenbarligen först att succékedjan skulle passa bra i ett VM också, men nu spelade Hämeenaho ändå med Juuso Pärssinen i EHT? Det gjorde han bra. Det ska sägas. En vass målskytt (20 mål i ligan) som i bästa fall kan bli en riktigt vass spelare för en kedja med stor potential. Och lär få ladda onetimern i powerplay.
19 Waltteri Merelä, SC Bern, NLA
Orkade inte med AHL, så försöket att slå igenom i Tampa Bay blev bara en säsong långt. En högklassig spelare i europeiska mått mätt, som med all rätt tog en plats i VM-truppen. Spelar fysiskt och har dessutom spetskompetens. Potential att bli riktigt viktig spelare för Lejonen.
20 Eeli Tolvanen, Seattle Kraken, NHL
Gjorde målmässigt sin bästa säsong hittills i NHL (23 mål) men den heta formen försvann fullständigt under grundseriens sista veckor. Från och med den 16 mars noterades han bara för 2+0. Går oavsett in i laget som Lejonens tilltänkta målspruta nummer ett och spelar i praktiken om en OS-plats (han ratades ur Four Nations-truppen). Väntevärdet är att han ska spela tillsammans med Teuvo Teräväinen och väntevärdet är därmed också att det blir flera mål. Är ju ändå fortfarande samma kille som åkte över Atlanten med smeknamnet ”Goalvanen”.
21 Patrik Puistola, Örebro HK, SHL
Gjorde sin VM-debut i fjol, men levde inte upp till de höga förväntningarna. Eller nå, höga och höga, men Puistola hörde till spelarna som briljerade i EHT under säsongen och fick inte något alls att stämma i Prag. Det fick förvisso inte merparten av landslaget, så man kanske inte ska beskylla honom för det. Gjorde en hyfsad SHL-debut i Örebro (18+21=39 på 52 matcher) och har varit med i landslaget hela säsongen. Betyder det att han är Pennanes favoritspelare eller att han behövde all tid han fick för att övertyga honom? Hur som helst en spelare som väntas leverera offensivt mer än spela boxplay, så att säga.
24 Hannes Björninen, Örebro HK, SHL
Lejonens ständige fjärdecenter. Lika självskriven i landslaget som han är ifrågasatt bland fansen varje år. Vinner tekningar i egen zon, oerhört solid i boxplay och har en roll i laget som republikens mest pålitliga defensiva forward. Han väntas alltså inte ens göra poäng i år heller.
25 Joona Ikonen, Malmö Redhawks, SHL
Tog äntligen klivet utomlands och bort från Ilves (där han tillbringat hela karriären) förra sommaren – den första säsongen i Malmö och SHL resulterade i 8+9 på 49 matcher. Inte det poängsaldo Ikonen eller Malmö väntat sig, under säsongen ryktades det till och med att klubben ville bryta kontraktet. Poängsnittet var ändå snäppet bättre i slutspelet och det övertygade i alla fall Antti Pennanen. Lär inleda VM utanför den spelande uppsättningen.
29 Ahti Oksanen, Lausanne HC, NLA
Hör också till den stora skaran finländare som styrt kosan mot Schweiz. Poängmässigt hyfsad NLA-debut med 33 pinnar på 45 matcher (bättre än i SHL säsongen innan) plus 10 poäng på 18 matcher i slutspelet. Tidigare var väntevärdet att han skulle spela i en defensiv kedja i landslaget, men det är inte alls lika självklart nu. Gillar att spela fysiskt och har ibland fått ansvar i powerplay.
41 Jan-Mikael Järvinen, Ässät Pori
37-årig VM-debutant. Har charmat hela Hockeyfinland, verkar det som. Gjorde en bra säsong i Ässät, ska sägas, och spelar med den kreativa glimten i ögat trots sin rutinerade ålder. Verkar dessutom vara en omgillad typ i omklädningsrummet. Ser ändå ut att inleda VM som 13:e forward.
47 Eemil Erholtz, Ässät Pori
Den tredje länken i Ässätkedjan som skulle spela i Lejonen också, men som sagt är den planen i skräpkorgen. Kvick och aktiv på isen, men saknar offensiva färdigheter. Inleder också turneringen i fjärdekedjan.
61 Juuso Pärssinen, New York Rangers, NHL
Dominerade i TPS innan han flyttade över pölen. Storvuxen, kvicktänkt och spelskicklig. Kom ändå inte någon vart i Nashville, blev trejdad till New York Rangers där han fick spela ströminuter då laget torskade i grundserien. Har alla verktyg för att vara en elitspelare i stor rink, men frågan är om självförtroendet finns där efter tunga år i Nordamerika.
82 Harri Pesonen, SCL Tigers, NLA
Etablerade sig som en VM-kultspelare under den osannolika bragdturneringen 2019, var en trotjänare för Jukka Jalonen efter det. Har hunnit bli 36, men deltar fortfarande ivrigt varje gång landslagsledningen ringer. Lagkapten för sitt Tigers och fortfarande en vass målskytt. I NLA blev det 18 strutar, i landslaget 7 på 10 (!) matcher. Kanske orealistiskt att vänta sig lika många i VM, men man kan ju alltid drömma?
86 Teuvo Teräväinen, Chicago Blackhawks, NHL
Lejonens enskilt viktigaste utespelare? Får agera mentor för supertalangen Conor Bedard i Chicago och noterades till slut för hela 58 poäng – hans bästa saldo sen 21/22 – i ett uselt Blackhawks. Har spelat på kanten i år och dagar i NHL, men frågan är om han inte ska vara förstacenter i landslaget. Vill skaka av sig ett uselt Four Nations och övertyga Antti Pennanen att han ryms med i OS-laget också. Får ändå spela i en helt annan roll nu, då storstjärnorna fortfarande spelar NHL-slutspel. Och VM-rollen lär passa honom bättre. Framför allt offensivt drivande, passar fram spelare på ett sätt som få andra kan matcha, defensivt pålitlig men saknar det där lilla extra och fysisk tuffhet.
91 Juho Lammikko, Zürich Lions, NLA
En till fjärdecenter. Rivig, ettrig men offensivt trubbig. Den sortens center som varje Lejontränare verkar älska att ha, men det säger kanske mer om centerläget i landet än om Lammikko. Och är det nödvändigt med två spelare av den kalibern? Uppfyller i praktiken samma roll som Hannes Björninen, med undantaget att han också kan ställa sig framför kassen i powerplay. Var osannolikt nog förstacenter i EHT-genrepet och under åtminstone de första träningarna i Stockholm.