Framtidens musikinstitut

Symfoniorkestern Länsituuli övar i Laurentiussalen i Lojo. Stella Strandberg är 16 år och spelar cello.

– Jag har inte spelat så mycket i symfoniorkester förut. Det är så många instrument att det känns mycket större, på något sätt mäktigare.

I videon kan du höra hur det lät första gången orkestern övade Part of this world från Disneyfilmen Den lilla sjöjungfrun. Strandberg berättar också vad musiken betyder för henne.

Samarbete är kung

Länsituuli består av 59 ungdomar från tre musikinstitut: Länsi-Uudenmaan musiikkiopisto i Lojo och musikinstituten i Kyrkslätt och Raseborg. Projektet startade hösten 2024 och fick fortsätta under våren.

Att slå ihop påsarna var en förutsättning för att ge ungdomarna från de tre musikinstituten möjlighet att vara med om något större.

– Ensamma kan vi inte bilda en hel symfoniorkester, vi har inte tillräckligt med elever som kan spela. Men tillsammans kan vi göra det, vi tre, berättar Titta Kalaja, biträdande rektor vid Kyrkslätts musikinstitut.

Heli Tondeur, rektor för Raseborgs musikinstitut, tycker det är relevant och viktigt för eleverna att få den här upplevelsen och lärdomen.

– Eleverna inspireras och motiveras av att spela tillsammans. De behöver kanske lite mer av en wow-effekt, att det här är fantastiskt, det är så roligt.

Utmaningar kräver nya lösningar

Samarbete är en nödvändighet för musikinstitutens fortsatta tillvaro. När det finns färre finländare på landsbygden och allt fler flyttar till städer, får musikinstitut på mindre orter hitta på kreativa lösningar så att deras elever får samma förutsättningar som alla andra.

Det handlar alltså om jämlikhet och tillgänglighet för alla barn inom grundläggande konstundervisning, som de flesta musikinstitut i landet är en del av. Nu pågår ett beredningsarbete för en förnyelse av lagen om grundläggande konstundervisning.

Det görs för att säkra att barn ska få kvalitetsundervisning även i framtiden, trots alla utmaningar som finns.

Samarbetsprojektet Länsituuli är bara ett exempel på hur musikinstitut anpassar sig. En rundringning till rektorer vid fem musikinstitut i Svenskfinland visar att utmaningarna är likartade över hela regionen:

• Allt fler flyttar till städer och landsbygden avfolkas, det påverkar musikundervisningen.
• Musikinstituten möter konkurrens från andra hobbyer och aktiviteter och behöver se över sin undervisning med tanke på att engagera eleverna.
• Det finns behov av att nå ut till underrepresenterade grupper i samhället och öka elevernas mångfald.

Utmaningarna är olika beroende på vilken del av Finland man tittar på. I städerna är det kö till pianolektioner, på landsorter blir eleverna färre.

Länsituuli-projektet är ett svar på flera av de här utmaningarna. Rektorn för musikinstitutet i Lojo, Heidi Ketola, ser att orkestern kan fungera som ett slags socialt klister för eleverna.

– Samarbetet är nyttigt för att eleverna lär känna varandra över kommun- och institutgränserna. Det är viktigt med tanke på musikstudierna att få kompisar också från andra institut, det motiverar och inspirerar att öva och fortsätta musikstudierna.

Som för 13-åriga Sami Haltiala. Han spelar trumpet i flera band.

Först var det svårt med orkester, men så småningom vande han sig vid musiken.

– Nuförtiden ser jag fram emot övningen då jag inte fått spela på en vecka.

Det är nämligen ingen självklarhet att unga ger en hobby sitt fulla engagemang. Cirka 135 000 barn och unga i Finland tar del av grundläggande konstundervisning, och av dem är det cirka 70 000 som studerar instrument eller sång i nuläget. Också musikinstituten tävlar om ungas tid och uppmärksamhet, då utbudet av fritidssysselsättningar är stort.

Hur ska man lyckas fortsätta med den framgångssaga som det finländska musikinstitutet ändå är?

Kan man både producera toppmusiker och samtidigt låta så många som möjligt musicera?

En sak som samtliga rektorer i rundringningen tar upp är hemligheten bakom framgången: att lärarna är högutbildade. Så gott som varje lärare i musikinstituten har en magisterexamen. I Finland har man ansett att det är viktigt att upprätthålla en hög kvalitet på undervisningen.

I framtiden kan pedagogernas kunskaper komma att ställas på sin spets.

Det finns många man inte når lika bra med undervisningen. Nyfinländare, socialt utsatta grupper och barn med neuropsykologiska variationer hör till dem.

Skulle fler av de här barnen hitta till musikinstituten skulle mycket förändras.

En av rektorerna, Bo-Anders Sandström vid Wava-institutet i Jakobstad, berättar att man hos dem ändrat på tankesättet, ett arbete som fortfarande pågår.

Hittills har musikinstituten varit rätt fokuserade på att producera toppmusiker, men nu behöver man tänka om vad gäller det främsta uppdraget, säger han.

– Vi kan ha en stor roll i att skapa bättre samhällsmedborgare. Det är den viktigaste saken idag.

För Sandström är det musikinstitutets framtid: Att ge barnen redskap att bli bättre medborgare tack vare de egenskaper som musiken ger dem. De blir bättre på att lära sig, de får bättre motorik, de blir smartare socialt.

Därför anser han att man borde frångå att nivåtesta barn och unga, vilket är kutym i en del musikskolor inom den grundläggande konstundervisningen.

Framtidens musikskola kan vara mer jämlik och tillgänglig, mindre privilegierad.

– Man har svängt på steken och säger nu att det här är en rättighet. Alla har samma rätt att utveckla sig via konsten.

Samtidigt behöver man behålla möjligheten för de barn och unga som vill gå in för en karriär som musiker att kunna göra det.

För Natalie Ewalds är orkesterspelandet en rolig utmaning.

– Man lär sig väldigt mycket om hur man fungerar i en grupp. Det tycker jag är väldigt givande. Styckena är nya och intressanta. Fastän det är krävande, fastän det är svårt, så är det ändå bara roligt.