– Välfärdsområdet är jätteviktigt och komplext. För min del var det viktigt att Hangö är representerad i välfärdsområdesfullmäktige!
Det säger Denis Strandell som fram till april i fjol var stadsdirektör i Hangö. Han var alltså med om att förbereda övergången av Hangös social- och hälsovård till Västra Nylands välfärdsområde i januari 2022.
– Välfärdsområdet är ännu inte etablerat. Det är ännu i en slags uppstartsfas, tre år efter något som var Finlands största förvaltningsreform. Arbetet är radikalt på hälft, det finns massor kvar att göra, motiverar Denis Strandell sitt beslut att kasta sig in i det politiska livet igen.
Innan Strandell blev stadsdirektör i Hangö var han i femton år fullmäktigeledamot i Kyrkslätt.
Strandell representerar Svenska folkpartiet, SFP.
Mårten Johansson, stadsdirektör i Raseborg fram till 2015, valdes också in i välfärdsområdet från SFP:s kandidatlista.
– Jag såg att Denis ställde upp och det sänkte tröskeln för min del, att man kan återanvända gamla stadsdirektörer till sådant här, skämtar Mårten Johansson.
Johansson blir ändå lika snabbt allvarlig. Han säger att det finns mycket att reda upp i Västra Nylands välfärdsområde.
Vad är det första ni vill reda upp?
Denis Strandell säger att välfärdsområdet har fokuserat på att bygga upp sin organisation, sådant som kan klassas som allmän byråkrati, administration och förvaltning. Nu bör fokus läggas på kundservice och praktiskt vårdarbete.
– Det är en massa saker som gått snett och som inte fungerar, så det är egentligen ett underverk att man kommit så här långt under de första tre åren, säger Strandell och tillägger att det är tack vare de hjälpande händerna ute på fältet som välfärdsområdet fungerar.
Mårten Johansson säger att man måste lyfta fram skillnaden mellan glesbygd och stad, bland annat tillgången till taxitjänster och kollektivtrafik. Ambulanserna kommer inte heller fram lika snabbt på glesbygden som i städerna.
– Jag tror vi har en roll att få till en lösning som fungerar både på glesbygden och i en stad, att förena Esbomåtten med verkligheten på landsbygden.
En känsla av att många har samma agenda
Västra Nylands välfärdsområde har 79 fullmäktigeledamöter. Av dem är 17 från de västligaste delarna av Västnyland, det vill säga Hangö, Raseborg, Ingå, Sjundeå och Lojo. Det är två ledamöter fler än efter föregående välfärdsområdesval. Fortfarande är det Esbo med 50 ledamöter som har absolut mest makt.
– Det är ändå roligt att vi har samma agenda med ganska många, säger Denis Strandell efter ett första introduktions- och presentationsmöte med välfärdsområdets tjänstemän och nyinvalda politiker den 23.4.
Slutsatser dras utgående från en ung befolkning
Alla har dock inte samma agenda eller problem man tampas med.
– Jag har full förståelse att man inte kan gå ner på en alltför lokal nivå när man har en organisation som innefattar 500 000 invånare, men problemet är att man utgår från Esbos befolkning som har ett av Finlands yngsta invånare. Det går inte att jämföra med Hangö som har Nylands absolut äldsta befolkning, säger Strandell.
Västra Nylands välfärdsområde har alltså en ung befolkning jämfört med de övriga välfärdsområdena i Finland. Det betyder att man fattar beslut som är anpassade för yngre trots att befolkningen i de västligaste delarna av västra Nyland är ålderstyngd.
– Uppringningssystemet är en förbannelse och hur man kommer till vården ska inte vara ett helvete, säger Mårten Johansson.
– När man talar om digitala lösningar är det lätt att dra fel slutsatser när man ser att medelåldern är låg i välfärdsområdet, tillägger Denis Strandell.
Gäller att inte gräva ner sig i kommunvisa skyttegravar
Inom en vecka torde det klarna vilka ledamöter som får plats i de olika nämnderna och vilka som väljs till välfärdsområdets styrelse. Det är i de här organen det egentliga politiska arbetet görs och förslagen till viktiga beslut manglas fram. Varken Strandell eller Johansson vill spekulera i vilka förtroendeposter just de fikar efter, men alla har fått önska.
Båda tror starkt att de kan förbättra social- och hälsovården för invånarna i Västnyland.
– Givetvis, det är därför vi gick med, säger Mårten Johansson.
– Det tror jag också, men det kräver samarbete över partier och kommungränserna, tillägger Denis Strandell.
Båda säger att det inte ens krävs mera pengar, det gäller bara att använda resurserna rätt.
Kommer Esbo att fortsätta bestämma?
– Inte nödvändigtvis, men om man gräver ner sig i kommunvisa skyttegravar så klarar sig Esbo alltid. Jag tror nog politikerna i Esbo är öppna och lyhörda för lösningar som också gagnar dem. Det måste ske ett samarbete där alla kan vinna, säger Strandell.
– Vi måste vara fokuserade på våra saker och kunna kommunicera, få fram våra behov, så att det väcker trovärdighet, tillägger Johansson.