Enligt rysk propaganda lyder Finland fortfarande under ätten Romanov.
Vår president vill också återupprätta drömmen om Storfinland, och så borde vi också återlämna de ”historiskt ryska” områdena i sydöstra Finland.
Försöken att svartmåla Finland är många och sprids på en mängd olika plattformar.
En del kommer direkt från den ryska regimen, men det finns också massor med innehåll som skapas av enskilda aktörer och grupper, och som regimen lyfter upp och ger spridning till.
Tillsammans med historikern Johanna Wassholm sammanfattar vi återkommande teman i den ryska propagandan och svarar på frågan: Vad säger historien egentligen?
1. Otacksamma finländare
I en video som fått stor spridning på Instagram förklarar den ryska föreläsaren och influeraren Alexander Faib att Finland fortfarande lyder under den ryska tsardynastin Romanov.
För att visa att detta stämmer hänvisar han till Finlands strafflag som inleds med orden ”Wi Alexander den Tredje”. Det är fråga om en gammal kvarleva i lagtexten från slutet av 1800-talet som på inget sätt innebär det som hävdas i videon.
– Påståendet är givetvis absurt, säger Johanna Wassholm.
I kommentarerna till Instagraminlägget hittar vi många exempel på otacksamhetsretorik, som är vanligt förekommande i Ryssland när det gäller Finland.
Narrativet går ut på att Ryssland behandlade Finland väl på alla sätt, men att Finland förrådde och vände ryggen mot Ryssland.
Wassholm påpekar att retoriken påminner mycket om sättet som man i Ryssland talade om Finland under förryskningstiden i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet, en period då det ryska imperiet försökte få alla folk som bodde inom dess gränser att anamma rysk kultur och språk.
Det här byggs samman med tanken om att Finland förtrycktes av Sverige, och här finns det likheter med idéströmningar som faktiskt existerade på fennomanskt håll i Finland.
Det är ett typiskt exempel på att propagandan tar fasta på uppslag från historien och kopplar dem till de nuvarande relationerna.
I nutid handlar det förstås om Natomedlemskapet, att Finland åter har förrått Ryssland genom att gå med i Nato.
2. Historiskt ryska områden
En annan aspekt i propagandan handlar om vad Ryssland betraktar som historiskt ryska områden.
Wassholm lyfter fram ett exempel som florerade i rysk media i vintras. Det handlar om ett inlägg på en rysk webbplattform där regeringstroget innehåll sprids.
En propagandist basunerar ut: ”Ta ifrån de otacksamma grisfinnarna allt som Ryssland gav dem”.
Här syftas det på Gamla Finland, delar av sydöstra Finland med städer som Villmanstrand och Fredrikshamn.
Det ryska imperiet erövrade dessa områden på 1700-talet från Sverige då de båda nationerna kämpade om herraväldet kring Östersjön.
Landförlusterna skedde i två omgångar, via stora nordiska kriget 1700–1721 och hattarnas ryska krig 1741–1743. Därefter gick gränsen vid Abborfors som numera ligger i östra Nyland, ett stenkast från Lovisa.
År 1812 återförenade Tsar Alexander I dessa delar med det nya storfurstendömet Finland. Det borde han inte ha gjort, anser propagandan.
Paralleller dras till att Nikita Chrusjtjov gav Krimhalvön som gåva åt sovjetrepubliken Ukraina 1954.
Buskapet är att dessa givmildheter var misstag som behöver ställas till rätta.
Men det finns viktiga skillnader. I Krim är en stor del av befolkningen ryskspråkig och det inslaget finns inte på samma sätt när det gäller de finländska områdena som nämns i propagandan.
– Inte bodde det ryssar vid gränsen på 1700-talet heller, säger Johanna Wassholm.
3. Russofobi och nazism
En organisation som har direkta kopplingar till regimen är det ryska militärhistoriska sällskapet (Russian Military Historical Society RVIO), som grundades 2012 av Vladimir Putin.
Ordförande för sällskapet är Vladimir Medinskij, före detta kulturminister, som också är den som ansvarar för läroböckerna i historia för gymnasiet i Ryssland.
Det militärhistoriska sällskapet har en mycket central roll när det gäller att sprida och popularisera Kremls historiebild – och de har också fått enorma resurser för att utföra denna uppgift.
– De har som mål att, som de själv säger, förhindra att den ryska historien förvrängs, vilket förstås är ironiskt för det är ju precis vad de själva sysslar med, säger Johanna Wassholm.
I fjol låg organisationen bakom en utställning med plakat utanför Finlands ambassad i Moskva över den ”finländska russofobins historia”. De målar upp en lång linje av rysshat som sträcker sig ända från den svenska tiden till i dag, och kulminerar i Natomedlemskapet som blir vår tids ultimata förräderi.
RVIO ligger bland annat bakom nedtagningen av monument som inte passar in i den ryska historiebilden. År 2016 tog de ner ett minnesmärke över marskalk Gustaf Mannerheim i S:t Petersburg som hann vara där bara några månader. Sedan dess har arbetet fortsatt och blivit ännu mer systematiskt, säger Wassholm.
Att finländska minnesmärken från fortsättningskriget tas ner på ryska sidan och kallas nazistiska är något som passar väl in i den ryska versionen av historien.
Segern över nazismen under andra världskriget är en extremt central del av den ryska historiska identiteten och fortsättningskriget är en fråga som fortfarande rör upp känslor i Ryssland.
Det blir tacksamt att lyfta fram finländarna som nazister eftersom Finland samarbetade med Nazityskland under fortsättningskriget.
Här kan man åter dra en parallell till Rysslands anfallskrig i Ukraina.
– Ryssland skulle befria ukrainarna från den nazistiska regimen som hade tagit hela landet gisslan. Detta var i början det allra mest centrala narrativet, sedan har man tvingats anpassa det eftersom det visade sig att det nu inte gick så att alla ville bli av med den här påstådda nazistiska regimen, säger Wassholm.
4. Storfinland
Den ryska propagandan har också dammat av idén om Storfinland.
I början av 1900-talet fanns det finska nationalister som drömde om att skapa Storfinland, en stat som skulle inkludera områden som Östkarelen, Ingermanland och Kolahalvön.
Nu skulle vi alltså vara på väg att göra slag i saken, med Natos hjälp.
– Idén är befängd, säger Johanna Wassholm.
Det är ännu ett exempel på hur man bygger på tankar som de facto har existerat i Finland under mellankrigstiden, även om det var rätt marginellt, förklarar Wassholm.
Ryssland plockar från historien för att stödja narrativet om russofobins förflutna i Finland och kopplar det till dagsläget och Natomedlemskapet, säger hon.
Storfinlandnarrativet fick spridning under processen när Finland ansökte för att bli medlem i Nato, och lyftes senare upp igen, i samband med att Alexander Stubb blev vald till president.
Enligt propagandan är nämligen Stubb den som har störst chans att förverkliga Storfinlandsplanerna, vilket gjorde att finländarna röstade på honom.
Finns det i dagens läge historiker eller andra röster i Ryssland som alls motsätter sig propagandan?
– Läget är såpass spänt att det är svårt att se att någon skulle våga höja rösten inne i Ryssland i dag. Den som vågar riskerar mycket. Man kan utsättas för skenrättegångar, som i fallet med Juri Dmitrijev, som lyft fram Josef Stalins repressalier i Karelen.