Den tidigare fotbollstränaren och nuvarande sportchefen Petri Vuorinen är van vid att ha jobb där man utsätts för hård kritik utifrån. Han är mentalt stark, men inte orubblig – och medger att hans självkänsla påverkas av kritiken.
Dåliga nyheter kan få honom att känna en åtstramande klump i halsen. Lite på samma sätt som de tunga erfarenheterna som han har gått igenom med sin bortgångna pappa och bror.
– Trots att det ibland kan kännas som att hela världen rasar samman, så kommer man över allting med tiden. Det kan vara i timmar, dagar eller veckor, men det går över. Med den insikten är det lättare att gå framåt.
Se Sportlivs minidokumentär om HJK:s sportchef Petri Vuorinen:
Barndomen i Sverige
Petri Vuorinen har levt största delen av sitt vuxna liv i Vasa, men barndomen tillbringade han i Sverige. Lite innan han föddes flyttade hans föräldrar från Vasa till Trollhättan på begäran av hans farmor – eller snarare order.
Hans pappa var 20 år gammal och levde ett liv i Vasa som innehöll mycket fester och alkohol. Plötsligt stod pappan på färjan till Sverige tillsammans med mamma, farmor och farmors man.
– Fammo var en stark person i familjen. Det var hon som tog pappa i örat och sa ”nu är det så att vi alla flyttar till Sverige, och det är slut med ditt festande”.
Petri Vuorinen föddes i bilfabriksstaden Trollhättan år 1972. Hans två bröder föddes tre och åtta år senare.
Pojkarna växte upp i ett höghusområde där det bodde många finländare och jugoslaver. Vuorinen minns tiden i Trollhättan på 1970- och 80-talet med värme.
– Uppfostran var fri på den tiden och föräldrarna hade en helt annan mentalitet jämfört med i dag. Man rökte inomhus och barnen var lite var de var.
Vuorinen talar i huvudsak i positiva ordalag om sin barndom som enligt honom var full av spännande äventyr.
Förstås var livet lite annorlunda, och någon utifrån kan tänka att det verkar lite vilt och okontrollerat, men det tyckte jag inte alls själv.
Petri Vuorinen
Det var barndom och det hände en massa saker.
Petri Vuorinen
Petri Vuorinens farmor jobbade på bilfabriken där hon målade dörrar medan pappa gjorde bland annat lukrativa arbetspass i Norge.
När pappa kom hem satte han sprätt på pengarna genom att röja runt staden med sina kompisar.
– Det blev lite väl mycket frestande och med det kom också problemen. Han fortsatte med drickandet, och det regelbundna arbetet tog slut för honom före 50 års ålder.
Föräldrarna skildes när Petri Vuorinen var i tonåren. Då flyttade mamma och barnen till Sundsvall. Och han var arg på sin far.
– Jag var knäckt över att han kunde göra allt han hade gjort.
– Jag sa rakt ut åt honom från ung ålder. Jag var efter honom när han var och söp med kompisar, och gick inte bort förrän han kom hem. Jag var ganska envis.
Fotbollsliv i Vasa
Tiden i Sundsvall blev inte lång. År 1989 flyttade mamma och pojkarna till Vasa där den defensiva mittfältaren Petri Vuorinen började spela för Vasa IFK:s reservlag Wasa-88.
– Redan första året skulle jag ha fått vara med på juniorlandslagets träningsläger. Men då var jag ännu svensk medborgare och fick inte komma med.
Bara några år senare blev han lagkapten för VIFK i 20 års ålder.
– Jag var den tysta killen. Men så märkte jag att jag kan det här och att folk lyssnar på mig. Där skedde någonting med mig som påverkade hela min karriär inom fotbollen.
Spelarkarriären slutade i VIFK år 2003 efter några korta gästspel i Närpes Kraft, FF Jaro och FC Korsholm.
Tränarkarriären började redan följande år som assisterande tränare till Tomi Kärkkäinen i samma förening och några år senare fick han samma roll i VPS där han snabbt tog över som chefstränare.
Vid sidan om fotbollen hade Vuorinen hunnit sysselsätta sig som både brandman och akutvårdare på räddningsverket.
– Jag har egentligen haft ett enda år som jag inte alls varit med i fotbollen. När första dottern föddes hade jag lovat hemma att det inte blir någon fotboll det året. Då jobbade jag bara på sjukhuset.
Följande år kallade VPS – och sedan dess har han inte lämnat fotbollen igen.
Från tränare till sportchef
Tiden som tränare i VPS pågick till år 2019. Efter det har han sadlat om till sportchefsrollen, först i FC Honka, senare i VPS och sedan november 2024 i HJK. Bytet till den nya arbetsuppgiften var inte alldeles smärtfri.
Efter bara tre månader i Honka konstaterade Vuorinen till klubbens manager Hexi Arteva att han vill sluta. Han kände sig inte lämpad för sportchefsrollen.
– Det händer ingenting. Jag vill att det ska hända här och nu. Som tränare får du saker att hända, meddelade Vuorinen till sin chef.
Arteva övertalade Vuorinen att fortsätta i rollen året ut och med tiden började jobbet ge tillfredsställelse.
– Man fick mycket större saker framåt än som tränare och det fick jag kicks av. Processerna är bara långsammare.
Även om Vuorinen i dag njuter av rollen som sportchef känner han ett starkt sug tillbaka till tränarrollen.
– Jag brottas med mig själv. Jag njöt verkligen av att fungera som tränare, att vara i omklädningsrummet och jobba tätt ihop med människorna i laget. Nu har jag en mycket bredare uppgift.
Det tunga familjelasset
I dag är Petri Vuorinens pappa inte längre vid liv. Trots att far och son hade tagit ihop tidigare hade de en varm relation senare då Petri Vuorinen bodde i Finland och pappa kvar i Sverige.
– I grund och botten var han en jättesnäll människa. Han grät för att han ångrade en massa saker. Han var alltid så närvarande.
Vuorinen blickar fundersamt ut genom arbetsrummets fönster där Tölö fotbollsstadion gapar tomt.
Det kan låta som att jag glorifierar pappa, men det vill jag inte alls göra. Han har gjort en massa misstag och fel.
Petri Vuorinen
Men det jag vill få sagt är att även om någon gör som han, så betyder det inte att han inte älskar dig.
Petri Vuorinen
Vuorinen vill också betona att hans mamma har behövt bära ett tungt lass med uppfostran av honom och hans bröder. Det lasset blev inte lättare när det gick som det gick för yngsta brodern.
Han halkade tidigt in i drogmissbruk och hans negativa livsspiral pågick länge. Det handlade om bedrägerier, bostadslöshet och folk som jagade honom på grund av obetalda skulder.
– I början hjälpte jag honom med pengar, men jag fattade i något skede att jag inte kan hålla på så. Jag släppte det och slutade hjälpa honom, även om mamma hjälpte honom hela tiden. Någon kan tycka att jag är kall, men jag hade ingen annan väg att gå.
Det hände att Vuorinen efter VPS ligamatcher kunde ha telefonen full av meddelanden av sin bror som i panik sökte hjälp. I livshotande situationer kunde han sträcka ut en hjälpande hand, men han vägrade ge pengar som han visste skulle ha gått till droger.
Till slut ledde lillebrors missbruk till döden.
– Det som var mest synd var att han blev helt annorlunda. Vi hade jättenära kontakt när vi var yngre.
Under stora delar av samtalet verkar Vuorinen förhållandevis oberörd och lättlynt, men tidvis kan man se ett mörkt allvar i hans ögon.
– Visst är det tungt. Jag har säkert också varit bra på att förtränga saker.
Enligt Vuorinen hör det till livet att det händer en massa saker för alla i ens omgivning hela tiden. Det gäller att acceptera faktum, men samtidigt kan man inte undvika att bli påverkad – på gott och ont.
– De här erfarenheterna kanske gör mig starkare när jag träffar någon annan som har svårigheter. Till exempel en spelare. Då kan jag utnyttja det jag gått igenom och säga att jag förstås inte vet hur det känns för dig, men så här har jag gjort och tänkt.
Vill förändra HJK
I den nya sportchefsrollen i landets största klubblag har Vuorinen ett uppdrag som många kunde uppleva som stressigt i och med att förväntningarna att nå framgång är så tydligt utstakade. Men han upplever ingen press. Kanske i och med att han har impregnerats av en tuff uppväxt och ett liv som gett honom perspektiv.
Hans erfarenheter har ändå inte gjort honom hård och kall. Under de dagar Sportliv följer med honom är han ständigt nyfiken på sin omgivning och vänlig mot alla, och på den här punkten skulle han också vilja sätta sin prägel på HJK.
Innan han kom till klubben ansåg han att bilden av HJK var rätt kylig och överlägsen. När han väl inlett sitt jobb har han märkt att stämningen på insidan inte är fullt så kall som han trodde – men utåt vill han ändra på klubbens image.
– Jag försöker göra det inifrån. Det kan handla om hur det ser ut på insidan av stadion, hur vi i klubben pratar med varandra, eller hur vi som klubb tillsammans med juniorerna och damerna gör saker tillsammans och förstärker känslan av att vi är en och samma förening.
En annan aspekt som han vill förändra är sättet hur klubben maximerar sin potential. I VPS och Honka var han tvungen att arbeta kreativt med mindre budget, medan han i resursstarka HJK har märkt en viss lojhet i hur man använder sina ekonomiska muskler.
Vuorinen vill inte att HJK ska jämföra sig med sina inhemska konkurrenter.
Om klubben vill växa ska man i stället tänka större och jämföra sig med skandinaviska storklubbar som Malmö FF, Hammarby eller FC Köpenhamn.
Vuorinens första ligasäsong med HJK började knaggligt och han behövde tidigt fatta ett tungt beslut om att avskeda tränaren, då Toni Korkeakunnas fick foten i början av maj.
Men i klubbens vardag händer mycket som inte syns utåt, och där känner Vuorinen ett behov av att vara med och påverka verksamheten på en massa olika områden. Samtidigt behöver han fundera på hur han använder sina begränsade tidsresurser.
– Om jag var klokare skulle jag lägga all min tid på förstalaget, för det är i slutändan det jobbet som jag blir utvärderad över. Men jag tänker långsiktigt och då behöver jag vara med på andra bitar.
Som Vuorinen fick lära sig under sitt första år som sportchef i Honka går jobbet för det mesta ut på att hantera processer som pågår länge och framskrider långsamt.
Vad han åstadkommer i HJK kan egentligen utvärderas först efter några år – ifall han får hålla kvar sitt jobb så länge.
– Om man jämför med min roll i VPS så får jag fokusera på färre saker här. Och då tror jag också att jag har en större chans att lyckas.