Henrik Ringbom, professor i havsjuridik vid Åbo Akademi, säger att det skett en tydlig utveckling i hur de finländska myndigheterna reagerar på misstänkta kabelsabotage.
– Inte minst de finska myndigheternas både raska och ganska modiga agerande för att ta in det misstänkta fartyget på finskt vatten för vidare förundersökningar. Det är inte alldeles lätt att få till, och det är inte alldeles oproblematiskt heller, så jag tycker det var en väldigt bra utveckling att man agerar väldigt snabbt.
Polisen, Gränsbevakningsväsendet, Tullen, Försvarsmakten och Transport- och kommunikationsverket Traficom berättade på en presskonferens på annandagen att man har goda förutsättningar att utreda juldagens kabelbrott eftersom det misstänkta fartyget har stoppats och är under finländska myndigheters kontroll.
– Gasrörsläckaget i oktober i fjol ledde egentligen till inga åtgärder alls, och i fallet med C-Lion i höstas vidtog man åtgärder i efterhand i samarbete med flera andra stater. Det här är den hittills överlägset snabbaste och mest koordinerade manövern från de finska myndigheternas sida, säger Ringbom.
Det har stor betydelse att man fick in fartyget på finskt territorium, förklarar Ringbom. Han tror att det nu görs en väldigt grundlig undersökning av det missänkta fartyget, oljetankern Eagle S. Bland annat pratar myndigheterna med besättningen.
Ringbom tror att fartyget kommer att hållas i finskt vatten så länge det tar för myndigheterna att gå igenom allt som de behöver gå igenom. Men reglerna tillåter inte att man håller kvar tankern hur länge som helst.
– Man måste sköta det så raskt som möjligt. Men för första gången av de här misstänkta sabotagefallen har man nu ett fartyg som är på finskt territorialvatten och kan därför ta den tid som behövs för att gå igenom det.
”Sabotagen verkar intensifieras”
Ringbom påpekar att man i de tidigare misstänkta fallen inte haft något av fartygen på finskt territorialvatten.
– Dessutom har de tydligen lyckats få fartyget att på frivillig väg komma till territorialhavet, och samarbetet med själva fartyget har förlöpt ganska väl. Allt det här ser jag som goda nyheter i den i sig ganska eländiga nyheten att de här sabotagen fortsätter och verkar intensifieras.
Ringbom hoppas att de finska myndigheternas kvicka agerande på längre sikt också får en viss avskräckande effekt på fartyg som kunde tänkas syssla med sabotage.
Fanns det frågor som förblev obesvarade på myndigheternas presskonferens?
– Det som jag tycker är intressant och som inte togs upp särskilt mycket var att det är första gången som den så kallade skuggflottan och sabotagen kopplas ihop.
Hittills har det enligt Ringbom beskrivits som helt skilda fartyg som har varit misstänkta för sabotage, och så har skuggflottan varit ett problem i sig, som närmast beskrivits som ett miljö- och sjösäkerhetsproblem.
– Men nu förenas de här problemen i ett och samma fartyg. Det är en ganska viktig utveckling som inte har berörts särskilt mycket hittills.
Vilka åtgärder kan Finland vidta för att stoppa skuggflottan som rör sig på Östersjön?
Svaret på den frågan är enligt Ringbom helt olika beroende på vilken sorts risker och hot man har i tankarna.
– Om skuggflottan skulle syssla med att transportera olja så är det ganska begränsat vad Finland kan göra om inte en miljöolycka är väldigt nära förestående eller redan har hänt.
Om skuggflottan däremot ägnar sig åt sabotageverksamhet vidgas de juridiska frågorna och man har helt andra regler att förhålla sig till än de klassiska navigationsrättigheterna, förklarar Ringbom.
– Enligt mitt tycke vidgas då också möjligheterna att vidta åtgärder mot fartyg också om de befinner sig på ekonomisk zon som betraktas som internationellt vatten.