I Cecilia Sippolas rum i Baggböle i Helsingfors är väggarna prydda med bilder av olika fåglar. Men det är en art som ligger speciellt nära hennes hjärta.
– Jag älskar ejdrar! Jag såg årets sista här under höstlovet i Hangö. Det kändes lite melankoliskt, men de kommer tillbaka nästa vår, förklarar hon.
Sippola studerar på IB-linjen vid ett av gymnasierna i Helsingfors och en viss mängd frivilligarbete hör till skolans studieplan. Utan någon tidigare erfarenhet av ornitologi, valde hon fågelskådning. Hobbyn för med sig en del forskning på amatörnivå.
– Vi var under höstlovet på Hangö fågelstation och ringmärkte ugglor. Det var jättespännande!
I praktiken går det till så att ringmärkarna spänner upp nät, vilka fåglarna sedan fastnar i. Näten kontrolleras regelbundet för att se vilka fåglar som flugit in i dem.
– Jag väcktes vid tvåtiden på natten av min kompis som bar på en hornuggla. Ett par timmar senare hämtade han en pärluggla till mig. Det var helt magiskt att hålla den i famnen.
Första utfärden i minus 20 grader
Den första utfärden gjorde Cecilia Sippola för ungefär ett år sedan.
– Det var mitt i vintern, säkert minus 20 grader kallt och vi tog oss ut till Esbo. Jag hade skaffat en egen kikare och såg kanske tre fågelarter. Domherre var en minns jag. Men det kändes helt otroligt och efter det var jag fast, berättar hon.
Flera unga aktiva – kunde vara flera tjejer
Nyland har en egen ornitologisk förening som heter Tringa r.f. och återväxten är god, åtminstone i huvudstadsregionen.
– Det finns överraskande många unga människor med. Vi har ett eget gäng och egna whatsapp-grupper och vi gör utfärder tillsammans. Men unga tjejer finns det kanske inte så många inom den här hobbyn, konstaterar Cecilia Sippola.
När man lär sig att fåglarna har ett helt eget system med olika familjer förstår man att det är något som borde skyddas.
Cecilia Sippola
Hon tycker att det skulle vara viktigt med flera som engagerar sig eftersom hobbyn är så lärorik.
– Jag har lärt mig om naturens mångfald och hur känslig den är. Mängden fåglar minskar för varje år. Till exempel har pärlugglan minskat med 80%. När man lär sig att fåglarna har ett helt eget system med olika familjer förstår man att det är något som borde skyddas.
Kompisarna utanför hobbyn har visat förståelse för hennes engagemang inom fågelskådningen, men inte helt utan att då och då höja på ögonbrynen.
– Visst kan kan jag få konstiga blickar då jag berättar att jag tillbringade hela höstlovsveckan på fågelstationen. Men de flesta är nog intresserade och jag har aldrig hört någon säga något negativt om min hobby.
Mängden fåglar det finns att upptäcka kom som en överraskning.
– Jag förvånades över hur många fåglar och arter det finns och hur ofta man faktiskt kommer åt att se dem, säger hon.
Hobbyn har också gett henne en hel del nya vänner. Nya kontakter knyts till personer hon annars inte har så mycket gemensamt med.
– Man får nya bekanta från alla olika åldrar och olika skeden i livet. Det är värdefullt. De här kontakterna kan bli eviga. Fast man inte direkt umgås med dem annars är de varmaste vänner då man stöter på dem i tornet.
Ett sätt som Sippola försöker locka med andra unga är genom att visa upp sina fynd på sociala medier.
– Sådana som följer mig till exempel på instagram kan se hur värdefull vår natur är via mina bilder. Så berättar jag förstås också för alla mina vänner om mina utfärder och delar med mig av mina upplevelser.
En hobby som ger lugn
Cecilia Sippola vill lära sig mer om fåglar, naturen och om hur de kan skyddas mot människans framfart. Men något yrke tror hon inte att det här blir.
– Den här hobbyn ger mig ett visst lugn. Det här fungerar som avkoppling då jag har en rätt så krävande akademisk vardag. Jag tror inte ornitologi ligger i framtiden för mig, men säkert nog något med naturen som till exempel miljörätt, säger hon.
För blivande fågelskådare har hon ett råd att ge.
– Det lönar sig att börja på vintern. Då finns det färre arter att titta på och man blir inte lika förvirrad. De har alla samma fjäderskrud och inte som på våren då de håller på och byter vilket gör igenkännandet ännu svårare, skrattar hon.