Raumobon Ville Salonen insåg snabbt att situationen var farlig. Han dök med huvudet före i havet för att hjälpa.
– I efterhand känns hoppet i havet som från en scen ur en amerikansk actionfilm. Platsen är mycket bekant för mig. Det är ungefär tre meter djupt där och det finns inga stenar på bottnen, berättar Salonen.
Livbojen kastades direkt i havet
Allt fick sin början när Ville Salonen var på kvällspromenad med sin fru i juni. De stannade vid småbåtshamnen i Saharanta i Raumo för att prata med bekanta.
Men det var något konstigt med en båt som gled in mot bryggan i hamnen.
– Först förstod jag inte vad som var fel. Sedan insåg jag att något hade fallit ur båten, och att det var frågan om en hund eller en människa, minns Salonen.
Det visade sig vara en människa som var i nöd.
Salonen hoppade i havet och kastade en livboj till mannen, men han lyckades inte greppa tag i den. Senare visade det sig att mannen hade svårt att röra sig, vilket gjorde det svårt för honom att ta tag i livbojen.
Motorn på Marjo och Lassi Merinens båt hade stannat. Lassi Merinen hade snubblat på ett rep till en fender och fallit i havet.
Han hade också olyckligtvis tagit av sig flytvästen innan båten nådde hamnen.
Personer som stod på stranden ringde nödnumret och de som var i närheten rusade fram för att hjälpa.
– Vi räddade mannen tillsammans, konstaterar Salonen.
Ring nödnumret först innan du hjälper till och dyk inte med huvudet före
Jukka Rantala, som är ordförande för Finlands simundervisnings- och livräddningsförbund, påminner om att det är en medborgerlig plikt att hjälpa till i en nödsituation. Han har också utbildat folk i livräddning i många år.
Först ska man alltid ringa nödnumret 112.
Räddaren ska plocka med sig ett hjälpredskap som ska läggas i vattnet mellan den som behöver räddas och räddaren. Om det inte finns en livboj på stranden så kan man också använda en åra, kastlina eller en plastdunk som hjälp.
Det är viktigt att ha ett hjälpredskap med sig, eftersom en person som är i nöd annars kan greppa tag i räddaren och då är plötsligt två människor i livsfara.
– Man ska också vara realistisk då man bedömer sina krafter och fundera: orkar jag simma? Vi överskattar ofta våra förmågor, säger Rantala.
Han avråder från att dyka i vattnet med huvudet före. Även om stranden är bekant så kan någon ha kastat ett cykelställ, cyklar eller elsparkcyklar i vattnet.
Rantala påminner båtägare om att de flesta olyckorna sker just när man ska lossa eller förtöja båten.
– Du ska ha på flytvästen ända tills du är i hamn. Det finns alltid en risk då man rör sig vid bryggan.
Minnesbilderna kan vara vaga efteråt
En situation då någon måste räddas kommer alltid som en överraskning, även för räddaren. Adrenalinhalterna i kroppen höjs snabbt, påminner Jukka Rantala.
– Även om du vet hur du ska göra eller är professionellt utbildad, så stiger din puls och kroppen producerar också stresshormoner. Minnesbilderna kan därför bli suddiga, säger Rantala.
Ville Salonen bekräftar att hans minnen av situationen är vaga.
Han uppskattar att hela händelseförloppet tog högst tio minuter, men det kändes som en mycket längre tid.
– Gick jag längs med bryggans bom eller på båten? Jag trodde att mina nycklar och min mobiltelefon hamnade i vattnet, men jag hade lämnat allt i båten, säger Salonen.
Men det viktigaste var att en människa räddades.
Artikeln är en översättning av texten Kun veneilijä putosi mereen, Ville Salonen hyppäsi pää edellä perään – kouluttaja antaa vinkit ihmisen pelastamiseen av Soila Ojanen. Översättning och bearbetning av Nora Engström.