Många ljud håller på att försvinna – testa hur många utrotningshotade ljud du känner igen

Minns du dörrknarret hos mormor eller pipandet från modemet när du tröskade in dig på internet? Också ljud dör ut, men tur nog finns det de som samlar på utrotningshotade ljud.

En man och en kvinna sitter i på en bänk i en åkattraktion högt upp i luften. De är rakt framåt i bilen men horistonten är sned till vänster så man förstår att de svänger runt i luften. Bänken de sitter på är randig i pastellfärger och det finns plats för fyra personer på bänken, men mannen och kvinnan sitter i mitten. De har säkerhetssälar över sina armar. På marken, som alltså är till vänster på bilden ser man färgrannar konstruktioner och man förstår att det är ytterligare attraktioner som finns nere på marken. Det syns också lite vanliga byggnader och träd.
Ljud är inte bara lösryckta toner. De är förknippade med sammanhang, platser, förnimmelser och minnen. Vi delar också ljudminnen, som i nöjesparker. Tivoli Seiterä avslutade sin verksamhet i våras, här åker Tuomo och Mari Seiterä i en av attraktionerna. Bild: Mikko Hovi

Att kärna smör eller karda ull är något som vi sällan gör i dag och därför är också ljuden främmande och exotiska, eller kanske nostalgiska för dem som själva har upplevt dem i sin barn- eller ungdom.

Ljud kan vara personliga, såsom ljudet av ett nyfött barn eller köksdörren som knarrade på ett visst sätt hemma hos farmor och farfar.

Eller så kan ljuden representera en samhällsutveckling, en förändring.

Man hör hur remmen stånkar och sedan går det upp i varv och sen blir det som ett stort dån – kan det vara ett favoritljud?

Torsten Nilsson, ljudjägare

Vi är ett slags vandrande arkiv som bär på ljudminnen. Djupt begravda i våra hjärnor ligger ljuden bevarade.

Ibland dyker de ändå upp i våra medvetanden triggade av någon yttre retning, ett snarlikt ljud, en doft eller kanske en bild i ett gammalt fotoalbum.

– Min pappa hade en snickarverkstad, jag minns särskilt planhyveln. Man hör hur remmen stånkar och sedan går det upp i varv och sen blir det som ett stort dån – kan det vara ett favoritljud, inte vet jag – det lät i varje fall jävligt coolt, säger ljudjägaren Torsten Nilsson.

Ljuden omger oss

På Flygmuseet i Linköping sitter Torsten Nilsson och värnar om utrotningshotade ljud. Världen är full av ljud och varje ljud bär på en historia som går förlorad om ljudkällan och själva ljudet försvinner.

Museimannen Torsten Nilsson vid sitt skrivbord på Flygvapenmuseet i Linköping.
Torsten Nilsson hjälper oss att komma ihåg saker och hålla okända, ovanliga, men också kära och bekanta ljudmiljöer vid liv. Bild: Petter Lindberg / Yle

Alla ljud är nödvändigtvis inte så märkliga, men sådan är ju vardagen för det mesta: vanlig och lite tråkig, men samtidigt full av liv och ljud.

– Jag är ju en museigubbe, jag jobbar på att samla saker och på något vis var det uppenbart att ingen bryr sig om ljuden. De är ju jättespännande och nu finns tekniken att spara dem.

Ibland kan vi inte ens förutse att ett ljud kommer att vara borta om några år.

Vem hade trott att faxen eller trådtelefonen skulle försvinna?

– Man skapar en ny sak som gör att ljudbilden förändras. Att höra ljudet av ett modem är en nostalgikick. Det ljudet förmedlar ju den här wow-känslan – nu ska jag ut till det där som finns över hela världen. I dag är det ju bara som en gäspning – vad fan? Funkar inte internet? Då var det ju porten till det okända.

Museimannen Torsten Nilsson på Flygvapenmuseet i Linköping.
I en tid där allting förändras i en allt snabbare takt är det välkommet med en ljudjägare som Torsten Nilsson som låter oss stanna kvar en stund i det förgångna. Jag minns hur det lät den gången … Bild: Petter Lindberg / Yle
Jakten på utrotningshotade ljud
Torsten Nilsson filosoferar mer kring försvunna ljud och jakten på de utrotningshotade ljuden i en färsk audodokumentär.

Vilka ljud saknar du eller väcker starka känslor hos dig? Eller tycker du att borde bevaras? Berätta i kommentarsfältet.