EU och länderna i Mercosur, alltså Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay, har förhandlat om ett fördjupat samarbetsavtal i över 20 år.
Kärnan i avtalet är ett frihandelsavtal som ska avlägsna tullarna på exportprodukter i vardera riktningen med över 90 procent.
Det rådde feststämning i EU då parterna äntligen kunde enas om ett avtal i juni 2019, men fem år senare fortsätter förhandlingarna ändå.
Särskilt avtalets effekter på miljön och klimatet i Sydamerika har väckt så stark kritik att EU sett sig tvunget att lägga fram ett förslag till tilläggsprotokoll och förhandla vidare om de här frågorna.
Det är de samtalen som återupptas på onsdag.
Frankrikes president Emmanuel Macron hör till dem som har varit öppen med sin kritik mot avtalet, vilket bottnar i de franska böndernas missnöje.
Därför anklagas Macron för att ropa ”rädda Amazonas” när det han egentligen ororar sig för är den franska nötuppfödaren.
Stora möjligheter för finländska företag i Sydamerika
På Business Finland anser man att avtalet är mycket viktigt.
– Särskilt för finländska småföretag skulle Mercosuravtalet öppna marknaderna. I nuläget gör de höga tullarna att det är svårt för mindre företag att sälja sina produkter i till exempel Brasilien, säger Heidi Virta, som är regionchef för Latinamerika på Business Finland.
Virta nämner sektorer som bioekonomi, konsumtionsvaror och sjukvårdsindustrin som potentiella sektorer för Finland. Brasilien har världens största offentliga och femte största privata hälsovårdssystem.
Världens åttonde största ekonomi Brasilien står med sina 215 miljoner invånare i centrum, men också i de andra länderna i Mercosur finns potential.
– Till exempel i Paraguay byggs nu landets första cellulosafabrik, ett projekt där också finländska företag är med, säger Virta.
Kritiker: Avtalet hotar miljön och naturen i Sydamerika
Juha Aromaa, biträdande programchef på Greenpeace Norden, säger att utökad jordbruksproduktion är ett hot mot naturen i Mercosurländerna, och därför ser man kritiskt på det här avtalet.
– Vad gäller skogarna är det ändå bra att vi nu har EU:s avskogningsförordning, som hjälper en del mot skogsskövlingen, säger Aromaa.
Enligt förordningen som trädde i kraft i fjol får man inte till EU importera produkter som har medverkat till avskogning.
– Men det finns också mycket annan natur som hotas, till exempel våtmarkerna Pantanal i Brasilien. Där får vi ingen hjälp av avskogningsförordningen.
Aromaa menar att EU fortfarande måste få in mycket striktare miljöklausuler i avtalet för att det ska vara acceptabelt.
Utöver miljö- och klimatfarhågorna får avtalet också kritik också för bristande skydd för mänskliga rättigheter, till exempel vad gäller ursprungsbefolkningarna.
Dessutom finns rädslan för att det kommer in livsmedelsprodukter i EU som inte uppfyller kvalitetskriterierna.
Mer strategi än reda pengar
I reda pengar är EU:s handel med Mercosur småpotatis jämfört med handeln med de stora som USA och Kina.
Den totala handelsvolymen mellan EU och Mercosur uppgår bara till omkring tio procent av den mellan EU och USA, till exempel.
Även om avtalet ökade handeln mellan blocken med några procent – upp till tio enligt vissa beräkningar – skulle effekten på EU:s totala bnp vara minimal.
I stället ligger avtalets betydelse i hög grad på det politiska planet och i EU:s försök att minska sitt beroende av Kina.
För det första är Mercosur en guldgruva för EU när det gäller många strategiska mineraler och andra råvaror som vår industri behöver.
Dessutom vinner Kina hela tiden mark i regionen genom bland annat stora investeringar. Kina är också redan nu Mercosurs största exportmarknad.
Fördelen med Kina ur sydamerikanernas synvinkel är att kineserna inte sammankopplar sina investeringar med krav på hållbar miljöpolitik och mänskliga rättigheter.
Därför är Mercosuravtalet så viktigt för EU. ”Om vi inte ger sydamerikanerna något nu så förlorar vi dem till Kina och Ryssland”, låter argumentet.
EU-kommissionen vill få handelsavtalet i kraft utan medlemsländernas godkännande
EU:s strategi har länge varit att knyta handelsavtalen till större politiska helheter, så kallade associationsavtal.
EU vill att samarbetsländerna förbinder sig också till för EU viktiga politiska målsättningar som hållbarhet och mänskliga rättigheter för att få de ekonomiska fördelar de är ute efter.
EU erbjuder länderna morötter i form av handelsfördelar mot att de förbättrar sin miljö- och människorättspolitik.
Men till exempel Juha Aromaa på Greenpeace tycker att tågordningen borde vara den motsatta.
– Det skulle vara viktigt att kräva att länderna först implementerar motsvarande regelverk som vi har, en slags port som de måste gå igenom, för att vi efter det ska kunna idka handel på reellt lika villkor, säger Aromaa.
I EU måste associationsavtal godkännas både av EU och av varje medlemsland separat eftersom de faller inom ramen för den så kallade delade behörigheten.Det gör dem svåra att få i kraft.
Därför flaggar EU-kommissionen till exempel i fallet Mercosur för att dela det så kallade blandavtalet och ta loss handelsbiten där EU har exklusiv behörighet.
Då behöver inte medlemsländernas nationella parlament ratificera frihandelsavtalet för att det ska träda i kraft.