Det kändes som ett stort olympiskt ögonblick.
En prestation som var över på några sekunder men som innehöll allt som hänt under de tre senaste åren hos en av världens största idrottare genom tiderna.
För det går inte att ta sig an kvällen i Bercyarenan i Paris utan att spola tillbaka bandet till Tokyo 2021.
Också då kom Simone Biles till OS som spelens största stjärna. Också då var damernas lagtävling den första medaljgrenen. Och också den gången inledde det amerikanska laget guldjakten med hoppmomentet.
Den gången insåg Biles i luften att något var seriöst fel. Trycket hade blivit för mycket. Hon drabbades av ”the twisties”, ett mentalt idrottarfenomen där kroppen inte längre lyder hjärnan. Biles avbröt dramatiskt lagtävlingen, och USA:s lag repade sig aldrig utan fick nöja sig med silver bakom Ryssland.
Efter det tog Biles en två år lång paus från gymnastiken och fokuserade på sin mentala ohälsa.
Nu var hon tillbaka i OS, i på pricken samma läge som för tre år sedan. Att säga att idrottsvärlden höll andan var ingen överdrift.
Terapi på tävlingsdagen
Simone Biles gjorde ett strålande hopp, landade det perfekt – och sprack upp i ett stort leende.
– I början av dagen hade jag terapi, och då berättade jag åt min terapeut att jag känner mig lugn och förberedd. Och så blev det.
– Men efter att jag landat mitt hopp kände jag ändå en enorm lättnad, ”huh, det blev åtminstone inga flashbacks”. Genast när jag landade mitt hopp kände jag att nu kommer vi att vinna det här, säger Simone Biles på presskonferensen efter USA:s lagguld.
– Det var exakt vad jag tänkte också, inflikar lagkompisen Jordan Chiles.
– ”Halleluja, inga flashbacks, ingenting.” Jag hoppade upp och ner av lättnad. Vi vet att hon bara behöver prestera på sin normala nivå. Hon är den största av alla stora och i det ögonblicket visste jag att vi fixar det här, vi kan bara gå ut och vara oss själva, säger Chiles.
Avgjorde i smockfull arena
Med Biles i toppform var USA oslagbart. Till slut blev det seger med sex poängs marginal till tvåan Italien och ytterligare en till trean Brasilien.
I den smockfulla Bercyarenan var det Simone Biles som till slut tog de avgörande poängen när hon avslutade hela tävlingen med sitt program i fristående.
Den här gången var pressen långt ifrån överväldigande. Den här gången njöt hon.
– Jag visste att så länge som jag landar på fötterna i varje hopp kommer det att räcka. Så när jag klev utanför området i ett hopp tänkte jag att det inte är så farligt, det gör inget, berättar Biles på en presskonferens fylld till sista plats.
Segern var faktiskt bara USA:s fjärde guld i damernas lagtävling i den olympiska historien. Biles själv tog sin åttonde OS-medalj, nytt USA-rekord. Om man slår ihop OS och VM har hon nu vunnit 38 medaljer, en hisnande siffra.
– Det skulle jag ärligt talat ha behövt googla. Jag räknar inte, jag för inte statistik. Jag går bara ut och gör det jag ska och det jag tycker om. Siffran låter otrolig när jag hör den, men jag kommer inte att förstå vidden av den förrän jag slutar med sporten, förklarar Biles.
”Definitivt en annan person”
Parissegern var hennes femte OS-guld, och det andra i lagtävlingen, men Biles erkänner utan omsvep att den här medaljen inte var som de tidigare.
– 2016 var vårt öde att vinna guld, då gjorde vi bara vårt jobb. Vi var unga och naiva och vi förstod inte vad vi gjort på samma sätt som nu. Nu när jag är äldre känns det annorlunda, vi har roligt och vi njuter mer av det vi gör och av varandras sällskap, säger Biles.
Jordan Chiles som är träningskompis med Biles beskriver förändringen hon fått se på närhåll.
– Simone har alltid haft en otrolig personlighet. Men sedan Tokyo har hon utvecklat många saker hos sig, det finns saker hon ser i sig själv nu som hon inte såg tidigare. Jag är mycket stolt över att ha fått bevittna det. Hon är väldigt stark mentalt och fysiskt och definitivt en annan person än för tre år sedan.
Den personligheten tog Biles fram i ett lagmöte som det amerikanska laget höll kvällen innan finalen. Ett möte som hela den amerikanska kvintetten intygade var nyckeln till segern.
– Vi var alla nervösa och kommunicerade inte med varandra på allvar. Vårt samtal handlade om att vi kan lita på varandra, att det är väldigt svårt att göra det vi gör, men det är enklare om vi inser att vi finns där för varandra, berättar Biles.
Nytt guld på torsdag?
Damernas första gymnastikfinal i Paris är avklarad, och det är enkelt att konstatera att Tokyo rent idrottsligt blev ett undantag. Precis som i Rio för åtta år sedan kommer Simone Biles att dominera, till att börja med är hon storfavorit i torsdagens individuella mångkamp.
Fler medaljer är på gång, men Biles arv till idrottsvärlden blir mycket större än så. Hennes historia har fungerat som stöd och hjälp för många med samma problem. En story med ett lyckligt slut, nu också på den olympiska arenan.
Eller som Simone Biles själv svarar på frågan på vilket sätt hon förändrat kulturen inom sporten.
– Det försökte lägga oss gymnaster i en box, ”är du inte så här kommer du inte att vara framgångsrik”. Ingen skulle skratta eller prata. Men det var inte min grej. Med åren har vi fått visa mer av våra personligheter. Ingen kan lägga oss i boxar längre.