Osynliga omständigheter består av sex stycken bildserier, där korsholmaren och fotokonstnären Rodas närmar sig ämnet våld i nära relationer från flera olika synvinklar.
Rodas inleder med offerperspektivet, som hon ser som både nödvändigt och viktigt. Hon belyser också samhällets attityder till den här alltför vanliga typen av våld.
Men perspektiven tar absolut inte slut där.
– Man behöver också se på det från överlevarens synvinkel. Inte minst för att ge hopp, för jag tycker kanske att det ibland blir ganska hopplöst. Och sen behöver man också, tror jag, ta in förövarens perspektiv. Men dit har jag inte alls hunnit ännu, säger Rodas.
Arbetet med att närma sig temat våld i nära relationer genom sin kamera är alltså ingenting som Rodas är klar med, inte alls.
Däremot är det arbete hon gjort hittills redan prisbelönt. Utställningen Osynliga omständigheter, som bland annat har visats i Helsingfors, har hyllats i flera sammanhang och tidigare i våras fick Rodas för sitt arbete ta emot ett pris från Stina Krooks stiftelse.
Priset på sjutusen euro glädjer Rodas, som nu har möjlighet att spinna vidare på just den här tråden.
– Jag är otroligt glad över det. Det är ju en erkänsla på att det man gör är viktigt. Och sen kan jag ha betald semester i år. Men fortsätta jobba också, för det här möjliggör att jag kan fortsätta.
Den bästa responsen är samtidigt smärtsam
De sex olika bildserierna i Osynliga omständigheter ligger alla konstnären Rodas nära, men en serie lyfter hon fram som extra viktig. Det är serien Unreported, där namnet pekar mot det mörkertal på fall av våld som aldrig kommer fram, aldrig rapporteras och kanske aldrig ens blir känt av en endaste annan person än offer och förövare.
Rodas har för serien fotograferat brinnande klänningar.
– Eld är ju på många olika sätt väldigt symboliskt. Eld signalerar fara, men det är också en rening, så att säga. Att du bränner någonting gammalt och kan stiga in i någonting nytt. Och det är hoppingivande.
Varför är det viktigt att lyfta fram de här frågorna?
– Jag tror att man måste lyfta fram svåra ämnen, och jag tror att konsten är väldigt bra på det. Därför att du kanske får tag i sådant som du inte kan förklara verbalt. Men du kan gå in och beröra personligt på en annan nivå.
Kontaktyta fattas inte, det vet Rodas. Våld i nära relationer är oerhört vanligt.
– Om man nu ser till statistiken så berörs ju nästan hela Finlands befolkning av det här, direkt eller indirekt. Så vi behöver ju verkligen belysa det här. Därför är det viktigt.
Bevis på att många berörs har Rodas också fått i form av respons från publiken som sett hennes bilder. Mest positiv respons, men även respons som samtidigt är smärtsam.
– Det kan komma personer som vill berätta sin egen personliga historia. Vilket ju alltid berör, för man hittar ju gemensam kontaktyta. Man skulle önska att inte en sådan feedback skulle komma, men samtidigt är det ju den bästa feedbacken på att det jag gör är viktigt. Så att man möts där, det är ett fint möte.
Jobbar på nya bildserier
Rodas jobbar med storformatskamera och fotograferar på film med formatet 4x5 tum. Sina negativ framkallar hon själv.
I sommar kommer Rodas att fotografera så mycket som möjligt. Under arbete är fyra eller fem nya bildserier, där hon bland annat lyfter fram fler nödvändiga perspektiv på våld i nära relationer.
– Just nu håller jag på med läkningsprocessen, som ju kanske kan ta ett helt liv i anspråk. Och det är något som är indirekt kopplat till våld i nära relationer. Jag tycker att det är fint att kunna belysa läkningsprocessen.
Också här hoppas Rodas att hon ska lyckas förmedla hopp. Och förmodligen dessutom till andra än de som upplevt våld.
– Jag tror att om man har en traumatisk upplevelse, beroende av vad man har upplevt, så kan man kanske se på bilderna och känna igen sig. Läkningsprocessen kan se olika ut, men den har gemensamma nämnare.
Hoppas få jobba med unga i förebyggande syfte
Att kunna livnära sig på sitt skapande kan knappast någon konstnär ta för givet, inte Rodas heller. Att ha inkomsten tryggad för några månader framåt är bra, att veta vad man gör under det närmaste året känns ofta strålande.
Visioner har Rodas ändå gott om. Bland annat hoppas hon i framtiden kunna hålla någon typ av kurser, där konsten kan vara ett verktyg för att nå ut exempelvis till unga.
– Kurser för ungdomar i förebyggande syfte eller så. Jag är inte riktigt där ännu. Det är ju ett jättestort ansvar om man börjar leda sådana kurser. Jag är ju ingen terapeut eller har någon sådan bakgrund, så där behöver man ett samarbete med någon. Men med kameran som verktyg kan man se på sig själv och få tag i saker som kanske behöver bearbetas.
Dessutom jobbar Rodas med att få ihop sina bilder i bokform och så trivs hon med att handleda andra i deras konstuttryck, vilket hon hoppas att det blir mer av i framtiden.
Det prisbelönta arbetet, tråden som spinner vidare och framtidsvisionerna - hur kommer det sig att fotokonstnären Patricia Rodas så uppenbart har hittat rätt? Har miljön på konstverkstaden Malakta något med saken att göra?
Ja, svarar Rodas. Hon stortrivs i miljön på Malakta i Malax.
– Jag brukar säga att människorna här är min andra familj. Vi stöder varandra och man har alltid någon att bolla idéer med. Det kollegiala stödet är otroligt viktigt. Så jag får nypa mig i armen nästan varje dag, att det här är min arbetsplats.