Vad ger dig framtidstro? Frågan ställdes i tankesmedjan Magmas rapport om värderingar bland svenskspråkiga som offentligtgjordes den 12 mars i Vasa. Svaren var kanske inte så överraskande: Familj och släkt, vänner, jag själv, jobb och utbildning.
Men ett svar stack ut på ett negativt sätt. Hela 41 procent av de tillfrågade tyckte nämligen att organisationer eller föreningar inte (alls) är relevanta för deras framtidstro. Och bara 24 procent tyckte att de är det om man vänder på steken.
Men hur är det egentligen? Upplevs föreningar verkligen inte längre som viktiga? Har folk slutat att engagera sig i ideella föreningar eller sammanslutningar?
Man kan faktiskt få det intrycket när man kollar olika föreningar på nätet. Det finns många föreningar som vädjar om nya medlemmar och som söker med ljus och lykta efter folk som är villiga att ställa upp för styrelser och talkoarbeten.
Svårt för Gerby UF och Jöral byförening
”Lystring!!” står det till exempel på Vasaföreningen Gerby UF:s webbplats första sida. ”Gerby UF är i stort behov av nya medlemmar och styrelsemedlemmar för verksamhetsåret 2024”, fortsätter uppropet.
Utan styrelse och medlemmar kan verksamheten inte fortsätta och Gerby UF:s långa och viktiga historia för byn och området går således mot sitt slut
Gerby UF
Gerby UF är långt ifrån ensam om problemet. Ungefär samtidigt dök en vädjan från Jöral byförening upp i Vörågruppen på Facebook. Den var skriven av styrelsemedlemmen Krister Hästbacka. Vi träffade honom i hans hem mitt emot Jöral bystuga som är i föreningens ägo.
Han citerar för oss ur sitt inlägg:
– Med det här inlägget vill jag ställa frågan vad gör man med en bystuga och dess skatter då man måste lägga ned byföreningen? På de senaste två årsmötena har vi försökt engagera folk och förklarat läget men vi har inte lyckats att få till en föryngring.
Krister är född 1965 och var med i föreningen redan 2008. Redan då var han klart yngst i föreningen och det är han fortfarande, 15 år senare.
Föreningen har existerat sedan 1985 men anorna går tillbaka till biblioteksföreningen Myran som grundades i början av 1900-talet, tror Krister.
Men vad tror han själv? Varför är folk inte längre intresserade av att vara med i en byförening?
– Det är nog svårt att säga, tycker han. Det finns så mycket annat idag. Det finns sociala medier. Det finns idrottsföreningar. Allt möjligt. Men största orsaken är väl nog att befolkningen i byn överlag har minskat.
Krister berättar att de har försökt att få med nyinflyttade familjer i verksamheten men det har inte lyckats.
Han verkar ganska uppgiven och har svårt att se en lösning på den svåra ekvationen.
Man ska ha konkreta mål
Verksamhetsledare Jonas Rönnqvist på Svenska Österbottens Ungdomsförbund, med över hundra föreningar under sig, tycker däremot att läget inte är alldeles så mörkt som man kunde tro om man har läst rapporten eller de olika vädjandena om hjälp.
– Lokalt kan det gå i vågor, säger han. Men ser vi på den stora linjen är nog behovet av föreningar konstant. De senaste fem åren har vi ökat med några föreningar per år. Vi har gått från 120 till 134.
Men det finns en viss trend att skönja bland de nygrundade föreningarna.
– Det bildas inte nya ungdoms- eller byföreningar, utan det är specialföreningar. Sådana som inriktar sig på en viss kulturform eller någon annan gemenskap. Det är projekttänk som gäller idag. Det livslånga medlemskapet håller på att försvinna.
Du är kanske med 200 procent under ett år eller en kampanj eller nånting. Tillväxten finns där
Jonas Rönnqvist
Men vad ska man göra? Ska man nischa in sig för att kännas relevanta?
– Det är nog viktigt att man känner till vad man har för roll och vilken funktion man fyller, tycker Rönnqvist. Är man långt ute på landsbygden kan man vara mera otydlig för där finns du till för alla och alla känner dig och konkurrens saknas.
– Men befinner du dig närmare Vasa till exempel blir det genast knepigare. Utbudet är så stort. Du behöver inte den här föreningen för nöjen och så vidare på samma sätt. Du måste fylla en roll. Du måste fylla ett behov på något sätt och du kan inte bara vila på den här traditionen som man till viss del kan göra på landsbygden.