Före pandemin förekom i hela landet årligen några tusen fall av skabb. Nu uppskattas antalet fall vara uppe i närmare 40 000 per år.
Den flerfaldiga ökningen bekymrar Silvia Grönroos-Pada, överläkare i infektionssjukdomar på Österbottens välfärdsområde.
Exakta siffror kring hur många som just nu är drabbade i Österbotten har Grönroos-Pada ändå inte.
– Men nog är det många som är drabbade. Tiotals, kanske till och med hundratals, säger Grönroos-Pada.
Skulle du kalla det för en epidemi?
– Jo. En epidemi kan vara nationell eller lokal, och en lokal epidemi kan vara lika besvärlig som en nationell. Särskilt om det drabbar någon vårdavdelning. Nog skulle jag säga att vi kan kalla det för en epidemi.
Skabbdjuret är en parasit som gräver sig in i huden och orsakar intensiv klåda, bland annat på underarmar, handleder, mellan fingrarna, i armhålor och i genitalområdet.
Det krävs oftast en nära hudkontakt för att bli smittad av skabb. I vissa fall kan skabb smitta även via textilier.
– Skabb i sig är inte farligt, men man har hört mycket om hur belastande det är för familjer som drabbas. Familjer har ju inte haft det lätt annars heller på sistone – av flera olika orsaker – så nog är man ju bekymrad över hur familjerna ska orka, säger Grönroos-Pada.
Inte lätt att bli av med skabb
Hur ska då en familj som drabbas gå till väga? Här finns det flera viktiga steg, påpekar Silvia Grönroos-Pada.
– Direkt om man misstänker skabb så ska man kontakta hälsovården, i första hand sin egen hälsovårdscentral. Att få en diagnos är viktigt.
Grönroos-Pada säger att hon förstår att många tänker att det skulle vara relativt enkelt att själv konstatera att det är skabb man drabbats av. Men hon påpekar att det är viktigt att det är en läkare som har undersökt och kunnat konstatera att det synligt handlar om skabb, till exempel genom att konstatera de typiska skabbgångarna.
Då man fått rätt diagnos reder man ut vem eller vilka som behöver få behandling. Hela familjen ska alltid behandlas. Är det ett barn som har symptom så kanske det finns närkontakter på daghem eller skola eller bland kompisar som också behöver få behandling. Om fler i familjen har symptom kan antalet närkontakter som behöver behandlas växa sig ännu större.
Oftast börjar man behandla skabb med salva, där det verksamma ämnet är permetrin. Grönroos-Pada säger att följande steg är verkligt avgörande; salvan ska appliceras över hela huden, även på hårbotten och öronbladen.
– Det kan kännas klottigt och jobbigt med salvan, då varje vrå ska smörjas in.
Utanför människan lever ett vuxet skabbkvalster i 24–36 timmar och ett omoget kvalster i upp till en vecka. Därför ska hemmet städas ytterst noggrant morgonen efter behandlingen och dessutom ska behandlingen upprepas igen efter åtta dagar.
Att få en diagnos är viktigt.
Silvia Grönroos-Pada, överläkare
Det hela är krävande.
– Nog behöver man oftast ha någon ledig dag för att fixa det här och dessutom borde man vara 24 timmar borta från dagis efter behandlingen.
Skabbstammen resistent mot permetrin?
Just nu pågår en intensiv debatt i Finland om skabbstammens eventuella resistens mot permetrin som behandling. Silvia Grönroos-Pada lyfter fram att det inte forskats kring detta.
– Vad jag vet så finns det inga färska studier om behandlingen av skabb, och jag vet inte riktigt vad siffrorna som varit framme baserar sig på.
Det har lyfts fram att endast 30 procent av skabbfallen botas av permetrin längre, men Grönroos-Pada misstänker att det ofta ligger andra faktorer bakom åtminstone en del av de behandlingar som misslyckats.
– Till exempel att man inte har behandlat två gånger, vilket är viktigt. Alla i familjen ska behandlas två gånger oberoende av symptom.
Här kommer de höga kostnaderna in i bilden. Att behandla en familj på fyra-fem personer med permetrinsalva två gånger kostar flera hundra euro. För en del är de höga kostnaderna omöjliga att hantera.
– Vi har försökt fundera här i Österbottens välfärdsområde hur vi på bästa möjliga sätt kunde stöda de här familjerna. Också den där ekonomiska biten har vi funderat på. Under våren kommer diskussionerna om vad vi skulle kunna göra att fortsätta.
Om man inte lyckas bli av med skabben endast genom att behandla med salva kan även Ivermectintabletter sättas in. Men även den behandlingen blir kostsam, och under de senaste veckorna har det i många finländska medier lyfts fram fall där enskilda familjer betalat uppemot ett par tusen euro totalt före skabben äntligen besegrats.
Grönroos-Pada har stor förståelse för att människor blir förtvivlade och ifrågasätter vården. Många skulle helst starta med tabletter direkt.
– Rekommendationen är att man ska börja med salvan, men i praktiken så är det ju nog lättare att behandla med tabletterna direkt, utom om man har riktigt små barn. Det är förstås läkaren som avgör, men jag har full förståelse för att man vill ha behandling med tabletter direkt. Det är ändå viktigt att förstå att tablettbehandlingen inte tar bort något av allt det andra man måste göra, som att städa och fundera på vilka övriga som måste få behandling.
På sin plats med nationell strategi
Inom Österbottens välfärdsområde har man hittills avgjort från fall till fall vilka som ska få behandling, exempelvis då ett dagisbarn insjuknat. Än så länge ser Grönroos-Pada inget behov av att ändra på detta.
Om man vill stöda de här familjerna så borde det finnas en lösning, tycker jag.
Silvia Grönroos-Pada
Däremot efterlyser hon någon typ av ny strategi i kampen mot skabben, inte minst för att stävja den stora ökningen i antalet drabbade.
– Vården av många besvärliga infektionssjukdomar är ju gratis för patienten på basen av smittskyddslagen, men skabb hör inte till någon av de här grupperna. Det skulle förstås hjälpa om skabb skulle höra dit, då skulle vården vara gratis för patienten och då skulle det istället vara välfärdsområdet som står för kostnaderna.
Ingen FPA-ersättning går heller att få för de läkemedel som används i behandlingen av skabb, vilket Grönroos-Pada också ifrågasätter.
– Man skulle hoppas på en nationell lösning, eftersom problemet ändå finns i hela landet. Om man vill stöda de här familjerna så borde det finnas en lösning, tycker jag.
Grönroos-Pada hoppas också att kunskapen om skabb sprider sig, inte minst bland läkare. Det ska inte längre få förekomma att man missar att ställa rätt diagnos.
– Allmänt taget så borde man komma ihåg att misstänka skabb. Det har jag tyvärr sett en del problem med, att man kanske inte känner igen sjukdomen. Det har förekommit fall där ett barn har haft klåda i flera månader utan att man har reagerat på det.
– Det är också viktigt att man har en efterkontroll några veckor efter behandlingen och ser att det faktiskt har blivit bra. Det är vanligt att man har klåda i flera veckor efteråt, vilket också i viss grad kan bidra till att man tror att behandlingen inte har fungerat. En läkare borde alltså kolla huden på nytt.