Vi är vana vid att de delar av den brittiska kungafamiljens pompa och ståt som visas i tv hos oss har (minst) två element. Det första elementet är en festlig eller högtidlig procession med uppklädda militärer och så kungligheter i vagn, till häst eller till fots (beroende på om det är ett bröllop, en begravning eller ett jubileum av något slag) och så något som händer i en kyrka, oftast Westminster Abbey – men ibland St Paul's Cathedral (prins Charles och Dianas bröllop) eller St George's Chapel i Windsor (prins Harrys och Meghans bröllop).
I det avseendet är kung Charles III:s kröning precis det vi är vana vid. Först blir det en procession från Buckingham Palace till Westminster Abbey, följt av en ceremoni i kyrkan, och sedan är det procession tillbaka till slottet och så vinkar den nykrönte kungen från balkongen och folket jublar.
Närmare två timmar gudstjänst
Men i kröningen är det mer som händer i kyrkan än det brukar. I kröningen är de religiösa momenten många och framträdande.
För det första är det frågan om en anglikansk nattvardsgudstjänst, inte ”bara” ett bröllop eller en begravning. Gudstjänstordningen på 34 sidor hittar du på Engelska kyrkans webbplats.
Det är mycket som händer – och mycket som byter händer – under en brittisk kröningsgudstjänst. Men med den här guiden ska det gå bra att följa med och förstå det som händer i rutan eller på skärmen.
Kungens procession
Klockan 12.20 finsk tid ska kung Charles och Camilla påbörja färden mot Westminster Abbey i Diamond Jubilee State Coach, en gåva av Australien i samband med att drottning Elizabeth II firade 60 år på tronen år 2012.
Redan innan kungaparet startar från slottet har det hänt en hel del i kyrkan. Gästerna har bänkat sig från före åtta på morgonen lokal tid, men även statsöverhuvuden och andra länders kungligheter ska vara på plats före klockan tolv finsk tid. Enligt uppgift kommer de flesta av dem som är på plats i kyrkan ändå inte se mycket av det historiska skeendet – det finns helt enkelt inte tillräckligt många bra platser.
För Elizabeth II:s kröning byggdes läktare för 8 000 gäster, men nu är det bara cirka 2 000 som får plats. Westminster Abbey är en korskyrka och det är i mitten av korset som kröningen sker, så de bästa platserna finns i tvärskeppen. Det är där de övriga medlemmarna av den brittiska kungafamiljen sitter.
Procession med religionsledare
Charles har sagt att han vill vara allas kung. Även om ceremonin i det mesta är utpräglat kristen har man lämnat rum för andra trosinriktningar och världsuppfattningar i samhället. Religionsledare och representanter för Storbritanniens judar, sunnimuslimer, shiamuslimer, sikher, buddhister, hinduer, jainister, bahá'ítroende och anhängare av zoroastrismen tågar därför in i kyrkan i procession.
I följande grupp anländer ledare för andra kristna kyrkor och samfund i Storbritannien. Bland dem finns kardinal Vincent Nichols, katolsk ärkebiskop av Westminster, som därmed blir den första katolska biskopen sedan reformationen som har en formell roll i samband med kröningen av en brittisk monark. Kardinalen ska nämligen välsigna kung Charles.
Påven har också på förhand gett en gåva till kung Charles med anledning av kröningen. Gåvan är några pyttesmå flisor av vad som uppges vara Kristi sanna kors. De har lagts så de formar ett litet kors och det korset har inkorporerats i Waleskorset som ingår i kungens procession.
Efter religionsledarnas intåg följer en procession med flaggor, Flags of the Realms. De representerar alla de 15 länder där kung Charles är statsöverhuvud. I den här delen av processionen går också de här ländernas regeringschefer eller deras representanter, bland dem Storbritanniens premiärminister, Rishi Sunak, som ska läsa en av läsningarna i gudstjänsten.
Efter flaggorna följer körsångarna i procession.
Kungens intåg
Om allt går som planerat är kungen framme vid Westminster Abbey strax före klockan 13 finsk tid. Då ringer klockorna i kröningskyrkan.
I samband med regentens intåg i kyrkan sjungs traditionellt en version av Psalm 122, så även denna gång: Charles och Camilla stiger in i Westminster Abbey till tonerna av I was Glad av Sir Hubert Parry. Stycket komponerades för kröningen av Edvard VII år 1902.
Den kungliga flaggan – the Royal Standard – bärs in av Francis Dymoke, vars familj har haft en uppgift vid varje kröning sedan Vilhelm Erövraren år 1066. Robert De Marmion, som är Dymokes anfader i 36:e led, var en av Vilhelms närmaste män och fick på kröningsdagen uppgiften att på häst utmana dem som ville protestera mot kröningen till envig.
Barnbarnens uppgift
I processionen har prins George, kungens äldsta barnbarn, en viktig uppgift. Han ska vara en av de pager som assisterar kungen.
Drottning Camilla har äldre barnbarn än kungen och flera av dem ska också vara pager.
Prinsparet av Wales och prins Georges yngre syskon är de sista som bänkar sig i kyrkan före gudstjänstens början.
Vid kröningen närvar också kungens yngre son, prins Harry, men hans barn och frun Meghan stannar hemma i Kalifornien.
Riksregalierna
Riksregalierna, alltså kronorna, spirorna och riksäpplet med mera, bärs också in i kyrkan i procession. Det brittiska samhällets mångfald representeras bland annat av de människor som bär fram regalierna.
Gudstjänsten börjar
När kungen har anlänt till kyrkan välkomnas han av en ung körsångare ”i namnet av Konungarnas konung” (jfr Upp 17:14) och kungen svarar att han liksom Kristus har kommit ”inte för att bli tjänad, utan för att tjäna” (jfr Matt 20:28).
Efter en stund av stilla bön inleder ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, gudstjänsten med sedvanlig hälsning.
Kyrie, där man ber om Herren förbarmande, sjungs inte på originalets grekiska, utan på walesiska och engelska, ytterligare ett uttryck för Charles önskan att ceremonin ska vara inkluderande.
Erkännandet
Erkännandet är den första delen av den egentliga kröningsceremonin. En version av det här elementet fanns med redan år 973 när kung Edgar kröntes i klosterkyrkan i Bath.
Fyra gånger presenteras kung Charles som rikets rättmätige konung – en gång för varje huvudväderstreck – och de närvarande svarar med bönen God save King Charles, Gud bevare kung Charles.
Efter erkännandet får Charles motta en Bibel av en representant för Skotska kyrkan. Guds ord blir därmed kyrkans första gåva till kungen för att symboliskt påminna om att Gud står ovan kungen. Det är ett senare tillägg i kröningsceremonin, eftersom det infördes år 1689 vid kröningen av William III och Mary II.
Kungens ed och bön
Följande element är kungseden, som avslutas med att kungen försäkrar att han är en trogen protestant och tryggar den protestantiska successionen. Kung Charles undertecknar också eden.
Formuleringen av eden kan endast ändras av Storbritanniens parlament och det gjordes senast år 1910. Eventuellt för att Charles själv inte kan påverka ordalydelsen i eden följer sedan ett nytt element, kungens bön, som han läser högt. Charles ber bland annat att han ska vara en välsignelse för alla, oberoende av tro och övertygelse.
Böner och läsningar
Gloria – Ära vare Gud i höjden – sjungs sedan på latin och engelska till toner av den engelske kompositören William Byrd (cirka 1540–1623).
Efter en kort bön av ärkebiskopen av Canterbury följer dagens första läsning. Den är tagen ur Kolosserbrevet (Kol 1:9–17) och läses av premiärminister Rishi Sunak.
Psaltarpsalmen är tagen ur Psalm 47 (Ps 47:2–3) och därefter följer dagens evangelietext. Den är tagen ur Lukasevangeliet (Luk 4:16–21) och läses av biskopen av London, Sarah Mullally, som var den första kvinnan på den posten.
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren
Lukasevangeliet 4:18–19
Efter läsningarna håller ärkebiskopen av Canterbury en kort predikan.
Efter predikan närmar sig smörjelsen och kröningsakten. Men först åkallas helige Ande genom hymnen Veni Creator Spiritus, Kom Skaparande, som sjungs på engelska, walesiska, skotsk gaeliska och iriska för att markera alla fyra delar av Förenade konungadömet.
Smörjelsen påminner om prästvigning
Ärkebiskopen av Canterbury tar emot kröningsoljan av ärkebiskop Hosam Naoum, den anglikanska ärkebiskopen i Jerusalem.
Kröningsoljan är tillverkad av olja från olivodlingar på Oljeberget. Med kopplingen till Jerusalem vill man understryka kopplingen till de kungar som smordes i Gamla testamentet.
Själva smörjelsen visas inte för tv-tittarna, utan tre skärmar ställs upp runt kröningsstolen så att den stunden förblir privat mellan kungen och Gud. Det som händer påminner ändå mycket om en prästvigning – i Engelska kyrkan, precis som i den katolska och de ortodoxa kyrkorna, sker prästvigning med olja.
Vid smörjelsen smörjer ärkebiskopen av Canterbury kungens händer, hans bröst och hans huvud. Oljan hälls ur den gyllene ampulla-flaskan som är formad som en örn och i kröningsskeden, som är den äldsta av de brittiska riksregalierna. Skeden och tre svärd är nämligen de enda regalierna som inte förstördes under Samväldestiden 1649-1660, då Storbritannien inte var monarki.
Under smörjelsen sjungs kröningshymnen Zadok the Priest, som Georg Friedrich Händel (1685–1759) komponerade för Georg II:s kröning 1727.
Regalierna överräcks till kungen
De som överräcker regalierna har valts ut noga så att sådana symboler som inte är kristna kan överräckas av personer som tillhör andra trossamfund. Till exempel kröningshandsken överräcks av lord Indarjit Singh av Wimbledon, som sitter i överhuset och är sikh.
Genom att se till gruppen som överräcker regalierna till kungen är bredare än bara anglikanska biskopar vill man visa att kungavärdigheten tillkommer Charles från hela folket, inte bara från en del.
Kungen presenteras med sporrar och svärd
Att kungen ska få ett par gyllene sporrar har förstås att göra med att monarken i tiden förväntades leda sin armé i fält.
De gyllene sporrar som används i kröningsceremonin är, precis som största delen av de brittiska riksregalierna från 1660-talet, eftersom de tillverkades för Karl (Charles) II:s kröning.
Ärkebiskopens ord kopplar sporrarna till ridderlig heder och mod att försvara de svaga. Samma symbolism finns också i de svärd – hela fem stycken – som bärs fram under kröningen.
När lordpresident Penny Mordaunt bär fram Statssvärdet är det första gången en kvinna gör det. Statssvärdet är från 1678, men har använts vid kröningar först sedan 1865. Det är en symbol för kungamakten och används i samband med öppningen av parlamentet då det bärs framför regenten.
När ärkebiskopen har placerat kronan på kung Charles huvud är det dags att ropa Gud bevare konungen!
I processionen ingår dessutom Barmhärtighetens svärd, Andliga rättvisans svärd och Världsliga rättvisans svärd. Klingorna i de här tre svärden är från 1500-talet, medan de förgyllda svärdsfästena är från 1600-talet. Förutom kröningsskeden är de här svärden de äldsta regalierna.
Det femte och sista svärdet som används under kröningen är Offertoriesvärdet. Ärkebiskopen välsignar svärdet och överräcker det till kungen med uppmaningen att det ska användas för att skydda det goda och straffa det onda. Därefter placeras svärdet på altaret.
Armband, stola och riksäpple
Kung Charles får också ”armbanden av uppriktighet och visdom” som ska symbolisera Guds beskydd och ett band som förenar kungen och folket.
Här återgår ceremonin till att påminna om en prästvigning. Kungen får också nya kläder och kröningskläderna påminner delvis om kyrkliga plagg. Han får till exempel en stola – precis som en luthersk präst vid sin prästvigning. Även kröningsmanteln påminner om ett liturgiskt plagg, den korkåpa som biskopar bär.
Det som skiljer sig från en prästvigning är att handpåläggningen uteblir. Charles blir alltså inte prästvigd, utan vigd till kung, men enligt anglikansk teologi sker en förändring på ett sätt som påminner om en prästvigning: den vigda regenten blir en medlare mellan Gud och folket.
Därefter presenteras kungen med riksäpplet, ett uttryck för regentens makt över jorden under det kristna korset.
Ringen och spirorna
Precis som när man gifter sig och utbyter ringar är kröningsringen en symbol för en överenskommelse och ett slags äktenskap mellan kungen och Gud i plikten till folket. Även drottning Camilla får senare en ring; hon binds också till en ny uppgift i livet.
Kröningshandsken bärs som sagt fram av lord Indarjit Singh av Wimbledon. Handsken är en symbol för att regenten ska försvara folket och dess heder, men den ska också vara ett tecken på mildhet: kungen ska regera med mjuk hand.
Efter ringen följer spirorna. Det finns två av dem. Spiran med korset representerar världslig makt och auktoritet, medan den spira som har en duva högst upp ska markera monarkens andliga roll och signalerar nåd, eftersom duvan är en symbol för den Helige Ande.
Kröningen
Sen är det – äntligen – dags för själva kronan.
Kröningskronan kallas S:t Edvards krona. Den används bara vid kröningar. Liksom största delen av regalierna tillverkades den kronan för kröningen 1661 efter att den ursprungliga Edvardskronan hade blivit nedsmält år 1649.
När ärkebiskopen har placerat kronan på kung Charles huvud är det dags att ropa God save The King, Gud bevare konungen!
Därefter följer salut och klockringning i två minuters tid. Salut skjuts även vid Towern och runt om i Charles rike, inklusive Gibraltar och på brittiska militärfartyg runt om i världen.
Ekumenisk välsignelse
Efter kröningen följer välsignelsen. Den är för första gången i en brittisk kröning ekumenisk. Först ut är ändå Engelska kyrkan i form av ärkebiskopen av York.
Därefter följer grekisk-ortodoxa ärkebiskopen av Thyateira och Storbritannien, de brittiska frikyrkornas moderator, generalsekreteraren för (den engelska motsvarigheten till Ekumeniska Rådet i Finland) Churches Together in England, och den katolska ärkebiskopen av Westminster.
Ärkebiskopen av Canterbury avslutar den här delen av kröningsgudstjänsten med sin välsignelse av kungen.
Installation på tronen och hyllning
Efter själva kröningen är det dags för kungen att installeras på tronen.
Traditionellt sker det inte så att monarken bara går fram till tronen och sätter sig. I stället ska han lyftas upp på tronen. Den traditionen har sina rötter i att anglosaxiska hövdingar och sedan kungar lyftes upp på en sköld för att markera deras status. Tänk alltså på hövdingen Majestetix i Asterix och Obelix galliska by när kung Charles lyfts upp på tronen.
När kungen sitter på tronen är det dags att svära honom trohet.
Justin Welby, ärkebiskop av Canterbury, inleder med sin försäkran att han kommer att vara kungen och hans arvingar trogen. Därefter är det prins Williams tur att falla på knä och svära sin far trohet och ge sin försäkran om att han är kungens vasall.
Eftersom Charles själv var ett litet barn när hans mamma kröntes svor han sin trohetsed till Elizabeth II vid 20 års ålder i samband med sin investitur som prins av Wales år 1969.
Efter arvprinsen har den församlade adeln traditionellt svurit regenten sin trohet, men den här gången inbjuder ärkebiskopen av Canterbury i stället alla kungens undersåtar i Storbritannien och på andra håll i världen tillsammans att – om de vill – uttrycka sitt stöd för kungen och hans arvingar.
Det här momentet avslutas med att man igen önskar att Gud bevare konungen.
Drottningens kröning
Efter att kungen har blivit smord och krönt är det drottningens tur. I mycket följer det samma mönster som med Charles, men när Camilla blir smord får vi se det. Det är ett sätt att signalera att den här smörjelsen är av annan natur än kungens.
Efter att Camilla har blivit smord får hon drottninggemålens ring och så kröns hon med drottning Marys krona. Även hon förses med både stav och spira.
Make a Joyful Noise
När både kungen och drottningen är krönta och sitter på sina troner är det dags att jubla. Det görs till tonerna av den nya kröningshymnen Make a Joyful Noise av Andrew Lloyd Webber, känd bland annat för ett stort antal musikaler.
Sedan fortsätter gudstjänsten med offertorium, eukaristisk bön och Sanctus. Efter Fader vår följer Agnus Dei och kungen och drottningen går till nattvard.
Ärkebiskopen av Canterbury avslutar gudstjänsten med en välsignelse.
Efter det följer hymnen Te Deum och kungaparet förflyttar sig till S:t Edvards helgedom bakom högaltaret, där de byter om från kröningskläder till krönta kläder. Kungen byter också S:t Edvards krona mot Imperial State Crown, den krona som vilade på drottning Elizabeths kista under hennes begravning.
Efter nationalsången God Save The King är det dags för uttåg ur kyrkan och sedan en pampig procession tillbaka till Buckingham Palace.
Efter processionen vinkar kungafamiljen traditionsenligt från balkongen på Buckingham Palace och Svenska Yles sändning avslutas med att det brittiska försvaret markerar kröningen med en överflygning av över 60 flygplan och helikoptrar i linje med paradgatan The Mall som leder från slottet till Admiralty Arch.
Källa: BBC, Church of England, The Times, The Telegraph, Town and Country, Reuters