I början av 1900-talet blev det omodernt med kröning. Gustaf V, som blev Sveriges kung 1907, avstod från kröning och sedan dess har ingen svensk kung blivit krönt.
I Norge avskaffades kröningen i och med en ny grundlag. Kung Olav V, som tillträdde som kung i september 1957, valde ändå att välsignas i Nidarosdomen, vilket sedan dess har varit tradition i Norge.
I Danmark gick kröningen till historien redan på 1600-talet, efter att adeln hade mist sin makt, eftersom kröningen hade setts som en symbol för att riksråden valde kungen. Även i Danmark smordes regenten ändå av en biskop in på 1800-talet, men i den danska grundlagen av 1849 fanns smörjelsen inte med.
De nordiska monarkerna ger i stället en högtidlig regentförsäkran.
Någon motsvarande kröningsceremoni finns inte heller kvar i ett traditionellt katolskt land som Spanien. Den sista katolska monarken som blev smord och krönt var Karl I av Österrike år 1916. Inte heller påvar kröns längre. Den sista påven som kröntes var Paulus VI år 1963.
Gammal ceremoni lever kvar i Storbritannien
Men i det brittiska kungahuset har man aldrig tagit avstånd från de gamla sedvänjorna. Tronarvingen blir visserligen kung eller drottning genast efter att den föregående regenten har dött – kungen är död, länge leve kungen – men senare ordnas en kyrklig ceremoni där den nya regenten blir smord och krönt och får motta riksregalierna.
Senast en regent blev smord var 1953, då Elizabeth II kröntes ett drygt år efter att hon hade efterträtt sin far George VI som brittisk monark. Elizabeth hade själv bevittnat sin pappas kröning, men inte sin farbrors, eftersom Edvard VII aldrig kröntes: han abdikerade innan det hann bli aktuellt.
En brittisk kröning tar nämligen tid att ordna. Förr byggdes läktare i flera våningar i Westminster Abbey så att så många som möjligt skulle ha tillfälle att med egna ögon se kröningen. Smörjelsen anses däremot vara en privat stund mellan monarken och Gud, så den visas inte.
Smörjelsen anses så helig att det blev ett avbrott i tv-sändningen år 1953
Elizabeth II:s kröning sändes i tv, men under smörjelsen blev det ett avbrott i sändningen. Inte heller Charles III:s smörjelse kommer att visas för tittarna på lördag. För att se till att den stunden förblir privat i en tid av mobiltelefoner kommer tre skärmar att placeras runt kungen i Westminster Abbey under det momentet.
Drottninggemålen Camillas smörjelse är däremot mindre helig, så den lär vi få se på tv.
Smörjelsen i sig har sina rötter i Gamla testamentet: i Första Kungaboken kan vi läsa om hur kung Salomo smordes till kung. Händels kröningshymn Zadok the Priest hör därför till de givna musikinslagen under Charles III:s kröning.
Prästen Sadok hade hämtat oljehornet från Herrens tält och smorde Salomo till kung. Hornstötarna skallade och folkmassan ropade: »Leve kung Salomo!«
1 Kung 1:39 enligt Bibel 2000
Monarkens kyrka, en Royal Peculiar
I Westminster Abbey har alla engelska kungar och drottningar krönts sedan Wilhelm Erövrarens kröning på juldagen 1066.
Men kröningsceremonin i sig är äldre än normandernas erövring av England. Till exempel kung Edgar kröntes år 973 i klosterkyrkan i Bath, vilket har satt sina spår. Biskopen av Bath och Wells har nämligen tillsammans med biskopen av Durham – ett biskopssäte i norra England med anor från 600-talet – i uppgift att följa med och assistera regenten under kröning och smörjelse.
Riktigt hur länge det har funnits en kyrka på platsen är oklart, men redan i mitten av 900-talet fanns där en benediktinerkyrka. På 1060-talet lät kung Edvard Bekännaren bygga en första större kyrka på platsen och det kungliga helgonets grav och kult har sedan dess varit viktiga för den nuvarande kyrkan som Henrik III gav order om att skulle byggas i stället för Edvards kyrka år 1245.
Under århundradenas gång har intresset för S:t Edvard minskat, men Westminster Abbey kvarstår som kungafamiljens kyrka. Den är en så kallad Royal Peculiar, ett av sammanlagt 15 kungliga undantag från övrig kyrklig ordning. Det är monarken och inte biskopen som bestämmer vem som sköter gudstjänstlivet och i varje gudstjänst ingår bön för regenten.
Golv och stol från 1200-talet
Bakom högaltaret finns S:t Edvards grav och framför altaret finns ett exceptionellt mosaikgolv från 1200-talet kvar. Henrik III beställde golvet för att skapa en koppling till Rom, där liknande kosmatesker finns bevarade bland annat i Lateranpalatset samt på gravar i kyrkorna Santa Maria sopra Minerva och Santa Maria Maggiore.
Den så kallade kosmatesken utgör ett intrikat geometriskt mönster som enligt uppgift presenterar världsalltet i en platonsk version. Mitt på kosmatesken – där himmel och jord symboliskt förenas – placeras kröningsstolen, som också den härstammar från slutet av 1200-talet.
Kröningsstolen – ofta kallad S:t Edvards stol, fast den blev till ett par hundra år efter Bekännarens död – för att det var en annan kung Edvard som lät tillverka den efter att han hade slagit skottarna och tagit ifrån dem den skotska kröningsstenen.
Kröningsstenen, eller Sconestenen efter Scone Palace i Skottland, har använts vid alla kröningar av Englands monarker sedan tidigt 1300-tal och alla Storbritanniens monarker sedan de två kronorna förenades i början 1600-talet. Stenen återbördades till Skottland först år 1996 men lånas ut till Westminster Abbey för kröningar.
Ärkebiskopen av Canterbury firar gudstjänsten
Kröningsgudstjänsten förrättas av ärkebiskopen av Canterbury, biskopssätet med högsta rang bland biskoparna i engelska kyrkan. På andra plats kommer ärkebiskopen av York, sedan biskopen av London, biskopen av Durham och på femte plats biskopen av Winchester.
Om ärkebiskopen av Canterbury har haft förhinder när det har varit dags för kröning har någon av de andra högt uppsatta biskoparna trätt till. Elizabeth I vigdes ändå till drottning år 1559 av biskopen av Carlisle, enligt uppgift för att de finare biskopssätenas innehavare antingen var döda, för gamla och skröpliga eller för att drottningen inte accepterade dem eller för att de inte accepterade henne.
Men att man är ärkebiskop av Canterbury garanterar ju inte att allt går smidigt. Efter drottning Victorias många år på tronen skulle hennes son Edvard VII krönas i augusti 1902, men då var Frederick Temple, den dåvarande ärkebiskopen, så skröplig att han titt som tätt glömde vad han skulle säga och göra.
Den 80-åriga ärkebiskopen satte också kronan på kungens huvud bakfram i stället för åt rätt håll. Inte nog med det, efter att han knäböjt framför kungen när det var dags för hyllningen kunde han inte ta sig upp igen utan hjälp – då den nykrönte kungen fick ge sin biskop en hjälpande hand.
Justin Welby är den nuvarande ärkebiskopen av Canterbury och han berättade i en intervju förra året att han redan då hade drömt mardrömmar om kröningen.
– Jag har drömt att det var dags och så hade jag glömt kronan efter mig i Lambeth Palace, sa Welby i en tv-intervju med en hänvisning till ärkebiskopens residens i London.
Welby konstaterade ändå att det är en stor heder och ett privilegium att få kröna en kung.
Källa: The Telegraph, The Times, BBC, The Guardian
Artikeln uppdaterades kl. 7.41 med uppgiften om den sista katolska monarken som blivit smord och krönt.