Sammanlagt finns det sex dövpräster i Finland. Borgåbördiga Maria Lindberg är den enda av dem som kan det finlandssvenska teckenspråket.
Ungefär 80-90 personer använder sig av det finlandssvenska teckenspråket. Många av dem är äldre, födda under 1940-talet.
– Man kommer dem väldigt nära eftersom de är så få, berättar Lindberg. Hon tycker att människomötena och arbetets mångsidighet hör till det bästa med jobbet.
Lindberg får också resa en hel del i jobbet eftersom hon är den enda pastorn för döva i Svenskfinland. Den senaste resan bar av till Jakobstad där hon deltog i en familjedag för döva.
– Jag rör mig för det mesta i Borgå, Vasa och Ekenäs, säger Lindberg.
Att få resa mycket ser hon också som en fördel med jobbet eftersom hon gillar omväxling och trivs med resandet.
Kontoret finns i Helsingfors och det är också där hon är bosatt nuförtiden. Vi träffas i trädgården vid hennes barndomshem på Kråkö i Borgå, där hon ofta besöker sina föräldrar särskilt under sommaren.
Finlandssvenska teckenspråket hotat
Teckenspråkets historia i Finland fick sin början under 1840-talet då Carl Oscar Malm tog med sig det från Sverige. Det var också Malm som grundade dövskolan i Borgå 1846.
Därefter har de finska och finlandssvenska teckenspråken utvecklats, men de har ändå många likheter eftersom de båda har samma grund. Det finlandssvenska teckenspråket är ändå hotat eftersom det finns så få användare.
Sedan dövskolan i Borgå stängde år 1993 är det många barn som flyttar till Sverige, berättar Lindberg. Det här eftersom skolan i Borgå var den enda finlandssvenska dövskolan.
Lindberg tycker sig däremot ha märkt ett litet uppsving i användningen av det finlandssvenska teckenspråket under den senaste tiden.
Egentligen hade Maria Lindberg inga tankar på att bli präst utan det var något av en slump. Under studietiden hade hon en pedagogikpraktik vid en specialskola där det fanns en elev som använde stödtecken. Därefter studerade Lindberg det finska teckenspråket vid Kuurojen kansanopisto i Helsingfors.
Tipset om den lediga tjänsten som dövpräst kom från Lindbergs studiementor. Först tvekade hon på om prästämbetet var något för henne men 2010 blev hon till slut prästvigd. Det var intresset för teckenspråk som ledde henne till arbetet.
– Då den första möjligheten att prästvigas dök upp så drog jag mig undan, men därefter växte tanken, berättar Lindberg.
Det finlandssvenska teckenspråket fick hon lära sig på jobbet av privatpersoner eftersom det inte går att studera för tillfället.
Maria Lindberg njuter av sin semester på Kråkö och då hon återvänder till jobbet i augusti väntar bland annat ett läger på Kimitoön och gudstjänster.
