Stockholms Aquarium: Sveriges första publika akvarium 1892-1894

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, 2016

2018

2019

2014

2015

2017

2017

1995

2011

2017

Upplandsmuseets rapporter 2017:27 Gamla Uppsala utgör likt merparten av Uppsalaregionen ett relativt ungt landskap som börjar sticka upp ur havet under yngre stenålder. Bebyggelse finns belagd från bronsålder när området utgör den inre delen av ett skärgårdslandskap. Under äldre järnåldern är slättområdet frilagt förutom en större grund sjö, Föret, söder om Uppsala. Under yngre järnålderns början ligger Gamla Uppsala i skärningen för ett antal vattendrag/dalgångar, samt intill den innersta delen av Mälaren i form av den idag försvunna Föret. Områdets högre topografi präglas av Uppsalaåsen. På dess krönläge och sluttningar har en stor del av bebyggelsen och gravarna förlagts sedan slutet av äldre järnålder. Åsen omges av omfattande lerområden som sluter an mot vattendragen. I områdets N och Ö delar återfinns även moränområden i de högre partierna, vilka i hög grad utnyttjats intensivt för bebyggelse och gravar. Avgränsningen av Gamla Uppsala är historiskt sett problematisk och en fråga om definitioner. Kärnan utgörs av den efterreformatoriska byns ägor men Gamla Uppsala har i synnerhet före etableringen av staden Östra Aros/Uppsala, varit betydligt större och en rad byar/bebyggelse har under olika tider var intimt knutna till den centrala bebyggelsen som under medeltiden fragmentiseras och ägobilden uppblandas (figur 2-3).