Intermedial narration i den fotolyriska bildboken

2012

Anette Almgren White, Intermedial narration i den fotolyriska bilderboken. Jean Claude Arnault, Katarina Frostenson och Rut Hillarp (Linnaeus University Dissertations, 72). Linnaeus University Press. Vaxjo 2011

2003

The aim of this thesis is to conduct a multifaceted discussion that takes as its starting point analyses of individual artworks in which digital and photographic technology play a prominent part. The thesis also has a methodological aim, to find a model for analysing net art and art on CD-ROM. The discussion centres on narration, perception and the structure, and materiality of the artworks. Fiction and documentation, the interplay of image, text and sound, the pixel as a picture element, the lifecycles of the works, and gender aspects are considered. In what way have the artists made use of the new technology? How are the works constructed? Which problems and issues are dealt with in the works and what form do they take? How do the works relate to earlier pictorial traditions? How do they relate to other contemporary art? How are the works exhibited? What has been written about the works? Can the term site specific be applied to digital artworks? These are important research questions. Four works by Nordic artists dating from the later part of the 1990's have been chosen for analysis. I våra händer (In Our Hands) by the Swedish artist Maria Ängqvist Klyvare, consists of three tile mosaics depicting hands on the walls of Vårberg underground station in Stockholm, with the pictures originating in digitally processed photographs. The individual tiles function as pixels. The work requires that viewers' are capable of decoding it, and assumes a certain way of seeing, generated by the ubiquitous use of the computer screen in our society. Faces, by the Norwegian artist Vibeke Tandberg, is a series of computer-manipulated portraits in which the artist's owns features have been mixed with other people's. The work can be regarded as an instance of morphing. The boundaries between the genders are an important issue in this work, to which computer manipulation adds a crucial dimension. Parken (The Park), by the Swedish photographer Leif Claesson, is a CD-ROM containing documentary photographs of a run-down area of Stockholm with many homeless residents. The images are accompanied by sound effects and by readings from letters and diaries. The photographs can be explored by searching for hotspots, which are linked to other sounds, images or texts. In this way, the user can navigate through the disc, which does not contain any finished stories, instead, users are free to construct their own. The theme of death and perishability is pervasive. In my opinion, the digital format does not diminish the documentary status of the work. The net artwork The Incident, by the Danish artist Balder Olrik, consists of a fictive story centred on images from spiritual séances. In an introductory letter, the artist appeals for help in solving the mystery of a strange book. The work plays with the visitor's fear and is a typical example of fake net-art projects, and can be regarded as being site specific. A model for analysing net art and art on CD-ROM must pay attention to questions of structure and navigation, as well as to individual elements, such as web pages and images. To this end, graphical representations are useful. For the analysis of all four artworks, the concept of paratext and the narratological perspective have proved valuable.

The Nordic Journal of Aesthetics, 1989

En Publikation Fran Forskarskolan I Historia Och Historiedidaktik, 2011

2010

Nordisk Museologi, 1970

Museisamlingarnas sociomateriella dynamik är en övergripande forskningsidé som förenar tre separata projekt med målet att generera ny kunskap om samlandets och samlingarnas roller i skapandet av samhälle och kultur. Programmet innefattar tre nationella museer som spelat centrala roller för att definiera såväl Sve-FORSKNINGSPROJEKTER • NORDISK MUSEOLOGI 2012 • 2, S. 97-106 rige och det svenska som omvärlden: Nordiska museet (svensk kulturhistoria), Historiska museet (svensk historia och arkeologi) samt Etnografiska museet (tredje/fjärde världen). I varsin studie analyserar två etnologer och en arkeolog föremål och företeelser som på något vis uppfattats som problematiska men som

2012

2009

Sedan lång tid tillbaka har jag intresserat mig för hur vi människor påverkas av våra sinnesintryck och framförallt det vi ser och vad de sinnesintrycken sätter igång för processer inom den enskilda individen. Tack vare studenten Anna-Lena Lippert Bergman fick jag tillgång till den film som ligger till grund för hur jag, och förhoppningsvis många fler, kan förstå vad som händer inom människan när hon ser en bild av en person som använder våld för att i förlängningen åstadkomma något annat. Hennes son Johan Lindfors Bergman och hans vän Reza Parza gav mig filmen så att jag kunde visa den i forskningssyfte. Stort tack till er! Stort tack till prof. Nils G Holm, som fick mig att påbörja och slutförta den här receptionsforskningen. Han nappade, i mitt tycke utan vidare, på min forskaridé och sedan har han på olika sätt stöttat mig under hela processen. Mina kollegor i religionsvetenskapsgruppen, och även andra kollegor på Högskolan i Gävle, har också haft värdefulla betydelser i form av bekräftelse och stöd. Stort tack till prof. David Westerlud, som från början stöttade min forskningsidé. Vidare tackar jag teol. dr, universitetslektor, proprefekt, och min biträdande handledare Jari Ristiniemi och teol. lic. Åke Tilander för både det stöd och den uppmuntran ni har givit mig i och under avhandlingsarbetet. Andra personer som har varit viktiga för det vetenskapliga arbetet är prof. Ulrika Wolf-Knuts som har bidragit med en speciell vetenskaplig förståelse angående fenomenet ondska. Docent Siw Illman har redan på ett tidigt stadium läst och kommenterat mina texter samt stöttat mig när det har känts tungt. Hennes dotter och numera docent Ruth Illman har också lagt ner en hel del tid på att ta del av mina trevanden att formulera mig vetenskapligt. Vidare har fil. dr. och universitetslektor Jan Svanberg fört tänkvärda diskussioner om religiösa fenomen och givit tips om nya vetenskapliga rön. När prof. Peter Nynäs kom in i bilden engagerade han sig påtagligt i mitt arbete, som också bidrog till andra perspektiv på det jag hade gjort. Du gav mig också stöd för att jobba vidare. Tack till er alla! Jag vill också tacka min f.d. prefekt, fil. dr och universitetslektor Tore Nilsson för den möda Du har lagt ner på att läsa ofärdiga texter och för att Du skrev den engelska översättningen av sammanfattningen och avslutningen. Vidare vill jag tacka teol. kandidaten, prästen, terapeuten och forskarstudenten Kenneth Berger och fil. dr. och f.d. universitetslektor Git

Historisk tidsskrift, 2012

2011

Apuleius Metamorfoser, eller den gyllene åsnan, är en av två komplett bevarade antika romaner som översatts till svenska; den andra är Longos Dafnis och Chloë i Gunnar Valleys översättning från 1928. 1 Till skillnad från den grekiska romanen har Metamorfoserna lockat åtskilliga svenska översättare. Den finns i en (nästan) komplett översättning av Lennart Håkanson (1985), 2 och i en komplett svensk översättning av Robert Graves engelska Metamorfos-version gjord av Nils Holmberg (1960). Men det är i synnerhet en episod som lockat de svenska översättarna, den om Amor och Psyche. 3 Denna finns i inte mindre än fem versioner, oräknat dem i Holmberg respektive Håkanson, ojämnt fördelade över århundradena: tre från 1900-talet, 4 en från 1800-talet (denna översätter en dansk översättning av det latinska originalet) 5 och en från 1600talet. 6 Samtliga översättare återger sagans handling steg för steg utan att göra tillägg och utan att utesluta större avsnitt. Inte dess mindre är översättningarna inte identiska och alla har sin egen översättningsstrategi vilket ger en distinkt ton åt var och en. 1. Den fragmentariskt bevarade Satyricon har även lockat översättare, den senaste är Plaza 1996. 2. Håkanson har valt att utesluta Apuleius korta företal och att återge den elfte och sista boken med en kort resumé eftersom han bedömer att den inte kan intressera många moderna läsare och att den dessutom är ett "konstlat påhäng" på en roman som når sin upplösning i bok tio, se Håkanson 1985: 9. 3.