Papers by Ragnar Håkanson
Gudstjänstens relevans för kyrkan och för den kyrkotillhörige sett ur anställdas och förtroendeva... more Gudstjänstens relevans för kyrkan och för den kyrkotillhörige sett ur anställdas och förtroendevaldas perspektiv.
Om andligt sökande i en postsekulär tid. Ragnar Håkanson, januari 2015. Inledning Man behöver int... more Om andligt sökande i en postsekulär tid. Ragnar Håkanson, januari 2015. Inledning Man behöver inte resa särskilt länge i Sverige innan man får syn på en kyrkobyggnad. Ofta är byggna-derna av imponerande ålder. Och nog uppstår frågan-varför byggdes alla dessa kyrkor? Det finns säkert många olika skäl som är möjliga att identifiera, men att människors tro på någon transcendent kraft haft ett inflytande, är knappast att påstå för mycket (Nilsson 2001:109; Beskow et al 1995:178f). Vi vet att idag besöks våra kyrkor alltmer sällan, detta trots att Svenska kyrkan både har varit och fort-farande är vårt lands ojämförligt största religiösa aktör. Kyrkobyggnaderna står där som en påminnelse om något som många av oss inte längre kan identifiera (Martinson 2010:171ff). Den här uppsatsens syfte är att reflektera kring andligt sökande och sekularisering och varför kyrkan i så hög grad har marginaliserats. Efter en översiktlig historisk beskrivning tar jag min ut-gångspunkt i sex olika studier samtliga genomförda runt millennieskiftet. I mina reflektioner pekar jag på några fenomen som varit viktiga i sekulariseringsprocessen:-‐ Tron på Gud har alltmer blivit en privatsak. Parallellt med att kyrkans verksamhetsom-råde blivit insnävat till att enbart gälla religiösa frågor har ställningstaganden i andliga och existentiella frågor alltmer kommit att härbärgeras inom individens integritetssfär.-‐ De etablerade religiösa institutionerna tappar mark och ersätts av den enskildes religiösa preferenser och dessa hämtas inte sällan från flera olika tankesystem.-‐ Man kan i sekulariseringsprocessen skönja en motkraft som vi kan benämna sakralisering och då den etablerade kyrkan erbjuder andliga upplevelser utan uttalade doktrinära krav eller pedagogiska ambitioner deltar allt fler i verksamheten. Sekularisering och sakrali-sering förefaller, paradoxalt nog, utvecklas parallellt.-‐ Andligt sökande i en sekulariserad tid är inriktat på funktionen, ofta uttryckt i frasen " What´s in it for me ". Detta innebär att man hämtar intryck från skilda håll och de reli-giösa ställningstagandena varierar över tid. Vi kan tala om ett andligt smörgåsbord där marknadsmässiga regler sätter agendan. Sex religionssociologiska studier Lena Löwendahl, präst och religionssociolog i Lund, redogör i boken " Religion utan organisation – om religiös rörlighet bland privatreligiösa " för 15 intervjuer hon gjort av personer som hon beskriver som uttalat privatreligiösa. Åtta av informanterna är män, sju är kvinnor. Åldrarna varierar från 18 till 83 år. För att kunna förstå religiös rörlighet har informanterna ombetts beskriva sin " religiösa " histo-ria, vad de tror på idag och hur tron upprätthålls (Löwendahl 2005:11). Gemensamt för alla är att de inte är intresserade av att tillhöra någon religiös organisation utan vill själva välja hur man fogar sam-man sin förståelse av existentiella frågor. Löwendahl konstaterar att informanterna inte kan anses ut-göra ett representativt urval, men intervjuerna speglar religiös heterogenitet och komplexitet som är belysande för religiös aktivitet utanför den institutionella religionsutövningen. Religion i dagens Norge. Mellom sekularisering og sakralisering är en forskningrapport sam-manställd av Pål Ketil Botvar och Ulla Schmidt. I boken medverkar förutom redaktörerna sex andra forskare. Det material som är utgångspunkten för de olika kapitlen är datainsamling som gjorts av The
Läskurs för 15 hp vårterminen 2015. Uppsala Universitet. Kyrkovetenskap. Handledare: Prof. Ninna ... more Läskurs för 15 hp vårterminen 2015. Uppsala Universitet. Kyrkovetenskap. Handledare: Prof. Ninna Edgardh Sociologiska och ecklesiologiska reflektioner kring den kristna församlingen Vad är en församling i Svenska kyrkan? Finns den och vad är det i så fall för kännetecken som gör att vi kan avgöra om det är en församling eller inte? Vore det mer uppriktigt att kalla Svenska kyrkans verksamhet för en myndighetsliknande utövning, ungefär som försäkringskassan? En myndighet som man kontaktar när det behövs och dessemellan lever man i trygg förvissning om att myndigheten finns vid behov. Har privatreligiositeten inneburit att den kristna församlingen egentligen har försvunnit, åtminstone i den betydelse som ecklesiologin vill ge församlingen? Och kan man vara kyrka utan att kunna identifiera en församling? Det har under senare år kommit flera avhandlingar som försöker förstå Svenska kyrkans identitet utifrån olika perspektiv på vad en församling är. Avhandlingarna kan något förenklat beskrivas utifrån religionssociologisk eller ecklesiologisk utgångspunkt. Professor Per Petterssons avhandling "Kvalitet i livslånga tjänsterelationer" (Verbum 2000) bygger på religionssociologisk teori, medan biskop Fredrik Modéus nyss framlagda avhandling "Gemenskap i folkkyrkan" (Verbum 2015) har en tydlig ecklesiologisk referens. Någonstans mellan dessa hamnar biskop Björn Vikströms avhandling "Folkkyrka i en postmodern tid: tjänsteproducent i välfärdssamhället eller engagerande gemenskap?" (Åbo 2008) och TD Jan Eckerdals avhandling om biskop Einar Billings kyrkosyn, "Folkkyrkans kropp. Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning" (Skellefteå 2012). Frågan hur man skall förstå och känna igen Svenska kyrkans församling är i hög grad aktuell, och har blivit än mer viktig när Svenska kyrkan inte längre är en del av statsapparaten och därmed formellt inte har annat myndighetsuppdrag än att sköta begravningsverksamheten, ett uppdrag som dessutom i den allmänna debatten ifrågasätts emellanåt. Identifieras Svenska kyrkan i första hand som tjänsteproducerande, med en tydlig professionalisering eller bygger Svenska kyrkan alternativa gemenskaper i sina församlingar? Jag har valt att reflektera kring församlingen i den kristna kyrkan i allmänhet och i Svenska kyrkan i synnerhet utifrån orden Ensam eller tillsammans. Syftet är att ur ett ecklesiologiskt och ett sociologiskt perspektiv belysa några områden där individ respektive grupp blir tydliga i kyrkan. Vilka bidrag kan sociologisk respektive ecklesiologisk teoribildning ge till vår förståelse av privatreligiositet och församlingsgemenskap. En visualiserbar bild för att belysa relationen mellan religionssociologisk och ecklesiologisk teoribildning skulle kunna vara att religionssociologen står längst bak i kyrkan, kanske på läktaren och betraktar de som utövar sin (kristna) religion, medan den som studerar ecklesiologi står vid altaret. Vid altaret avses Gud möta sin församling och ecklesiologin försöker förstå och beskriva detta möte. Kardinalen i romerska-katolska kyrkan i New York, Avery Dulles (1918-2008) beskriver detta som förhållandet mellan allas möjlighet till observation (religionssociologi) och den troendes upplevelse av mysteriet (ecklesiologi). 1 Dulles har dock en pragmatisk syn på kyrkans relation till sociologin och menar att den kan vara bra för att förstå kyrkans plats i ett modernt samhälle. 2 Professorn vid Yale University, USA, Nicholas M. Healy liknar skillnaden mellan de två förhållningssätten vid skillnaden mellan ett epos och ett drama. Ett epos kännetecknas i Healys definition av att det antar ett distanserat förhållningssätt till det skeende som skildras. Berättelsen beskrivs från ovan, från ett åskådarperspektiv. Ett drama däremot karakteriseras av ett inifrånperspektiv, vilket inte ger episk överblick. Medan det episka förhållningssättet kontrollerar det stora skeendet och dess aktörer, är det dramatiska perspektivet självt indraget i dramats kamp och kan överraskas och utmanas av såväl de andra aktörernas agerande som av förändringar i dramats yttre premisser. 3 Healy menar att kyrkan beskriver en motsägelsefull verklighet som måste ha flera förklaringsmodeller för att bli förstådd. Han skriver:
Drafts by Ragnar Håkanson
This paper was presented in New Valamo Monastery, Finland in a seminar organized by the Council o... more This paper was presented in New Valamo Monastery, Finland in a seminar organized by the Council of Christian Churches in the Barents Region on March 28, 2017.
The Council of Christian Churches in the Barents Region is an ecumenical network which brings together Lutheran and Orthodox Churches in the northernmost dioceses of Russia, Norway, Sweden and Finland.
Inviting me - Father Rauno challenged me to reflect around the concept of “Sacred Music”. Let me start saying that I am honored and happy for the invitations and that I am given the mission to together with you reflect about this concept. This is truly challenging, especially if one – like me - has spent ones entire active life in church in the Lutheran context. There are quite a few in the Church of Sweden who have given up on the discussion about the concept “sacred music” believing that the issue is impossible to solve or even have an opinion on. I think it is necessary to illuminate and problematize the church music overall, from different views. Unfortunately, in the Church of Sweden, very little has been done about reflection around this issue, and this absence of reflection is evident in the church music context in our church. We have, so to say, some homework to do here.
Uploads
Papers by Ragnar Håkanson
Drafts by Ragnar Håkanson
The Council of Christian Churches in the Barents Region is an ecumenical network which brings together Lutheran and Orthodox Churches in the northernmost dioceses of Russia, Norway, Sweden and Finland.
Inviting me - Father Rauno challenged me to reflect around the concept of “Sacred Music”. Let me start saying that I am honored and happy for the invitations and that I am given the mission to together with you reflect about this concept. This is truly challenging, especially if one – like me - has spent ones entire active life in church in the Lutheran context. There are quite a few in the Church of Sweden who have given up on the discussion about the concept “sacred music” believing that the issue is impossible to solve or even have an opinion on. I think it is necessary to illuminate and problematize the church music overall, from different views. Unfortunately, in the Church of Sweden, very little has been done about reflection around this issue, and this absence of reflection is evident in the church music context in our church. We have, so to say, some homework to do here.
The Council of Christian Churches in the Barents Region is an ecumenical network which brings together Lutheran and Orthodox Churches in the northernmost dioceses of Russia, Norway, Sweden and Finland.
Inviting me - Father Rauno challenged me to reflect around the concept of “Sacred Music”. Let me start saying that I am honored and happy for the invitations and that I am given the mission to together with you reflect about this concept. This is truly challenging, especially if one – like me - has spent ones entire active life in church in the Lutheran context. There are quite a few in the Church of Sweden who have given up on the discussion about the concept “sacred music” believing that the issue is impossible to solve or even have an opinion on. I think it is necessary to illuminate and problematize the church music overall, from different views. Unfortunately, in the Church of Sweden, very little has been done about reflection around this issue, and this absence of reflection is evident in the church music context in our church. We have, so to say, some homework to do here.