tun
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av tun 1 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tun | tunet | tun | tunen |
| Genitiv | tuns | tunets | tuns | tunens |
| Böjningar av tun 2 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tun | tunen | tunar | tunarna |
| Genitiv | tuns | tunens | tunars | tunarnas |
tun
- (ålderdomligt, dialektalt) gårdsplan, område omgärdat av byggnader
- (gotländska) gärdesgård
Etymologi
[redigera]På fornnordiska var ett tun en plats som man omgärdat med en palissad eller byggnader för att man lättare skulle kunna försvara sig. Ordet hittas i germanska språk, exempelvis som engelskans town ("stad"), isländskans tún (”slåtteräng”, ”höfält”), nederländskans tuin ("trädgård") och tyskans Zaun ("staket").[1]
Tyska
[redigera]Verb
[redigera]| Konjugation för tun Hjälpverb: haben | ||||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | tun | |||
| Presensparticip | tuend | |||
| Perfektparticip | getan | |||
| Indikativ | 1:a pers. | 2:a pers. | 3:e pers. | |
| Presens | Singular | ich tue | du tust | er, sie, es tut |
| Plural | wir tun | ihr tut | sie tun | |
| Preteritum | Singular | ich tat | du tatest | er, sie, es tat |
| Plural | wir taten | ihr tatet | sie taten | |
| Imperativ | ||||
| Singular | - | tue ! | - | |
| Plural | - | tut ! | tuen Sie ! | |
| Konjunktiv I | ||||
| Presens | Singular | ich tue | du tuest | er, sie, es tue |
| Plural | wir tuen | ihr tuet | sie tuen | |
| Konjunktiv II | ||||
| Preteritum | Singular | ich täte | du tätest | er, sie, es täte |
| Plural | wir täten | ihr tätet | sie täten | |
tun