sun

Engelska

Substantiv

Böjningar av sun	Singular	Plural
Nominativ	sun	suns
Genitiv	sun's	suns'

sun

1. (astronomi) solen; den stjärna jorden går i bana runt

   Varianter: Sun

2. (astronomi) sol; stjärna i centrum av ett solsystem
3. solsken, solljus

Homofoner: son

Forndanska

Substantiv

sun m

1. son

   Etymologi: Av fornnordiska sonr.

   Grammatik: Bfsg. sunæn, ofpl. synær.

Fornsvenska

Substantiv

Faktakoll: Se diskussion.
Böjningar av sun	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sun	sun	syni(r), -e(r)	synini(r), -ene(r)
Ackusativ	sun	sunin	syni, -e	synina, -ena
Dativ	syni, sun	syninum, -enom	sunum, -om	sunumin, -omen
Genitiv	suna(r)	sunsins	suna	sunanna

sun m

1. son