stone

Engelska

Substantiv

Böjningar av stone	Singular	Plural
Nominativ	stone	stones
Genitiv	stone's	stones'

stone

1. sten
2. ädelsten
3. brittiskt viktmått motsvarande 14 pund

Etymologi

Sedan fornengelska stān av den gemenska germanska roten *stainaz, från indo-europeiska *stai-. Samma ursprung och grundbetydelse som nederländska steen, tyska Stein, svenska och danska sten, norska stein. Även rotbesläktat med grekiska στῖον "småsten" och ryska стена "vägg".

Fraser

• A rolling stone gathers no moss.

Verb

Böjningar av stone	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	stone	stones	stone
Preteritum	◀	stoned	▶
Perfektparticip	◀	stoned	▶
Presensparticip	◀	stoning	▶

stone

1. stena
2. kärna ur
3. (vardagligt, enbart reflexivt) bli stenad, berusa sig med narkotika

Etymologi

Samma som substantivet.