spring

Svenska

Substantiv

Böjningar av spring	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spring	springet
Genitiv	springs	springets

spring n

1. springande, verksamheten att springa; jäkt, stress

   Sammansättningar: spårspring

Verb

spring

• uttal: springˈsprɪŋː

1. böjningsform av springa

Engelska

Substantiv

Böjningar av spring	Singular	Plural
Nominativ	spring	springs
Genitiv	spring's	springs'

spring

1. (årstid) vår

   Kohyponymer: summer, winter, fall, autumn

2. källa (vatten)
3. springflod; ett extra högt högvatten

   Synonymer: spring tide

   Antonymer: neap

4. fjäder; stycke av ett flexibelt material som utövar en kraft när det böjs

   Besläktade ord: springy

   Sammansättningar: coil spring

Verb

Böjningar av spring	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	spring	springs	spring
Preteritum	◀	sprang	▶
Perfektparticip	◀	sprung	▶
Presensparticip	◀	springing, vard. springin'	▶

spring

1. hoppa, göra ett språng

   Fraser: spring to mind, spring to life

Tyska

Verb

spring

1. böjningsform av springen