finsk

Svenska

Adjektiv

Böjningar av finsk		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	finsk	finskare
	Neutrum	finskt
Bestämd singular	Maskulinum	finske		finskaste
	Alla	finska
Plural		finska
		Predikativt
Singular	Utrum	finsk	finskare	finskast
	Neutrum	finskt
Plural		finska
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		(finskt)?

finsk

1. som i första hand rör, utmärker eller härstammar från Finland (utan att åberopa en språklig dimension)

   Användning: Finska språkinstitutet för mediespråk rekommenderar att använda finsk om du avser någonting som har sitt ursprung i eller berör Finland och som inte har en språklig dimension, och att använda finländsk om det finns en språklig dimension men du inte vill poängtera den.

   Jämför: finländsk

2. (språkförhållande) finskspråkig; adjektiv till finska språket

Användning: Ordet används vardagligt om sådant som hänför sig till Finland men inte berör de båda nationalspråken finska och svenska eller de båda språkgruppernas kultur men kan beroende på sammanhang vara adjektivet för det finska språket. Man bör alltså skilja mellan finländska dagstidningar (alla dagstidningar som ges ut i Finland), finska dagstidningar (dagstidningar på finska, oavsett utgivningsort) samt finlandssvenska dagstidningar (dagstidningar på svenska som ges ut i Finland). När vi talar om film gäller samma princip: finsk film är film på finska, medan finländsk film innefattar också de finlandssvenska filmerna. Däremot så går det bra för sig att tala om finska flaggan och finsk industri eftersom det inte är språkrelaterat. Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan "finsk" och "finländsk".

Etymologi: Av fornsvenska finsker. Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt adjektiv för något som utmärker, rör eller härstammar från den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs adjektivet "finsk", i sin nya betydelse, i bruk.

Besläktade ord: finne, finska, finskhet, finländsk, finländska, Finland

Översättningar

Översättningar

• belarusiska: фі́нскі
• bokmål: finsk ^(no)
• bosniska: finski
• danska: finsk ^(da)
• engelska: Finnish ^(en)
• esperanto: finna ^(eo)
• estniska: soome ^(et)
• finska: suomalainen ^(fi)
• franska: finlandais ^(fr)
• frisiska: Finsk ^(fy) n
• färöiska: finskur
• högsorbiska: finski ^(hsb)
• isländska: finnskur ^(is)
• italienska: finlandese ^(it)
• japanska: フィンランド語 ^(ja) (finrandogo)
• kroatiska: finski ^(hr)
• lettiska: somu ^(lv)
• litauiska: suomių ^(lt)
• nederländska: Fins ^(nl)
• nynorska: finsk ⁽ⁿⁿ⁾
• polska: fiński ^(pl)
• portugisiska: finês ^(pt), finlandês ^(pt)
• rumänska: finlandez ^(ro)
• ryska: финский ^(ru) (fínskij)
• slovakiska: fínsky ^(sk)
• slovenska: finski ^(sl)
• spanska: finés ^(es)
• tjeckiska: finský ^(cs)
• turkiska: Fin ^(tr)
• tyska: finnisch ^(de)
• ukrainska: фі́нський ^(uk)
• ungerska: finn ^(hu)

Substantiv

Böjningar av finsk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finsk	finsken	finskar	finskarna
Genitiv	finsks	finskens	finskars	finskarnas

finsk r eller m

1. finländare, finne

   Användning: Maskulin form till finska.

   Antonymer: finska (feminin form)

Danska

Adjektiv

finsk

1. finsk

Substantiv

finsk

1. finska, språk som talas i Finland

Nynorska

Substantiv

finsk

1. finska, språk som talas i Finland