Daniel Koch
Daniel Koch is a Docent in Architecture, Architect and Associate Professor in Urban Design and Urban Theory at KTH School of Architecture, whose research investigates spatial configuration, diagrams and abstractions, and processes of subjectification within the larger frame of architectural theory and urban design. At KTH Daniel is teaching in sustainable urban design and leading and doing research in various externally funded projects.
less
Related Authors
InterestsView All (21)
Uploads
Papers by Daniel Koch
In the investigation, movement is considered as individual, collective, communicative, and performative acts, recognising the entanglement of the observer, the observed, and the participant. Working from the point of view of architecture, choreography is used to qualitatively differentiate types of movement and enrich our understanding of the role of bodies and embodiment by discussing path, figure, and gesture. This is further extended into dramaturgy by investigating rhythm, co-presence, and configurational staging.
Choreographic and dramaturgical aspects are important parts of the holistic experience of the museum and exhibition narratives. Fundamental to the visitor reconstruction of museum narratives is the retrieval of synchronic configurational meaning from the sequential patterns in which museum space is initially perceived and experienced. This chapter concludes by making the case for the development of a notational language for describing and designing movement both in its local, directly perceived aspects and its emergent configurations.
The Duved Project for Local Communities 2. 0 aims to investigate models for how rural areas can be developed, and to some extent to stand as a model for future societies in broader perspectives. An ambitious, broad, and complex goal, to say the least. In this work, the project's work track digitalization has been confronted with and processed a wide range of issues, from a number of different perspectives. Central important lessons that have emerged in the work have repeatedly been about the importance of combining the specifics of the local situation with the larger, broader issues and processes that both contribute to, are involved in, and get their unique and specific form in the material reality that constitutes “the local”. But also in that such specificity has consequences: “resource systems” no longer become abstract concepts, or general replicable solutions, but questions about actual materials, people, works, processes, and so on.
When these become concrete, the “local” also turns out to be of varying size both as a result of prevailing structures and processes, and as a result of which scales are relevant to which issues. This report provides a series of deep-diving arguments for developing the challenges and opportunities of digitalization in a rural context, which consistently puts digitalization in a broader context in order to also have a deeper discussion about how a digitalization process can contribute to increased sustainability.
The report is in Swedish with an English summary.
[SWE]
Duvedprojektet för lokalsamhällen 2.0 syftar till att undersöka modeller för hur landsbygden kan utvecklas, och i viss utsträckning stå som modell för framtida samhällen i bredare perspektiv. Ett minst sagt ambitiöst, brett,och komplext mål. I det arbetet har projektets arbetsspår digitalisering konfronterats med och bearbetat en stor spännvidd av frågor, utifrån ett antal olika perspektiv. Centrala viktiga lärdomar som vuxit fram i arbetet har återkommande handlat om vikten av att kombinera det specifika i den lokala situationen med de större, bredare frågorna och processerna som såväl bidrar till, involveras i, och får sin unika och specifika form i den materiella verklighet som utgör ”det lokala”. Men också i att sådan specificitet får följdverkningar: ”resurssystem” blir inte längre abstrakta begrepp, eller generella replikerbara lösningar, utan frågor om faktiska material, människor, arbeten, processer, och så vidare.
När dessa blir konkreta, visar sig också ”det lokala” vara av varierande storlek både som resultat av rådande strukturer och processer, och som resultat av vilka skalor som är relevanta för vilka frågor. Den här rapporten för en serie djupdykande resonemang för att utveckla utmaningar och möjligheter med digitalisering i en landsbygdskontext, som konsekvent sätter digitalisering i en bredare kontext för att på så sätt också föra en djupare diskussion om hur en digitaliseringsprocess kan bidra till ökad hållbarhet.
In the investigation, movement is considered as individual, collective, communicative, and performative acts, recognising the entanglement of the observer, the observed, and the participant. Working from the point of view of architecture, choreography is used to qualitatively differentiate types of movement and enrich our understanding of the role of bodies and embodiment by discussing path, figure, and gesture. This is further extended into dramaturgy by investigating rhythm, co-presence, and configurational staging.
Choreographic and dramaturgical aspects are important parts of the holistic experience of the museum and exhibition narratives. Fundamental to the visitor reconstruction of museum narratives is the retrieval of synchronic configurational meaning from the sequential patterns in which museum space is initially perceived and experienced. This chapter concludes by making the case for the development of a notational language for describing and designing movement both in its local, directly perceived aspects and its emergent configurations.
The Duved Project for Local Communities 2. 0 aims to investigate models for how rural areas can be developed, and to some extent to stand as a model for future societies in broader perspectives. An ambitious, broad, and complex goal, to say the least. In this work, the project's work track digitalization has been confronted with and processed a wide range of issues, from a number of different perspectives. Central important lessons that have emerged in the work have repeatedly been about the importance of combining the specifics of the local situation with the larger, broader issues and processes that both contribute to, are involved in, and get their unique and specific form in the material reality that constitutes “the local”. But also in that such specificity has consequences: “resource systems” no longer become abstract concepts, or general replicable solutions, but questions about actual materials, people, works, processes, and so on.
When these become concrete, the “local” also turns out to be of varying size both as a result of prevailing structures and processes, and as a result of which scales are relevant to which issues. This report provides a series of deep-diving arguments for developing the challenges and opportunities of digitalization in a rural context, which consistently puts digitalization in a broader context in order to also have a deeper discussion about how a digitalization process can contribute to increased sustainability.
The report is in Swedish with an English summary.
[SWE]
Duvedprojektet för lokalsamhällen 2.0 syftar till att undersöka modeller för hur landsbygden kan utvecklas, och i viss utsträckning stå som modell för framtida samhällen i bredare perspektiv. Ett minst sagt ambitiöst, brett,och komplext mål. I det arbetet har projektets arbetsspår digitalisering konfronterats med och bearbetat en stor spännvidd av frågor, utifrån ett antal olika perspektiv. Centrala viktiga lärdomar som vuxit fram i arbetet har återkommande handlat om vikten av att kombinera det specifika i den lokala situationen med de större, bredare frågorna och processerna som såväl bidrar till, involveras i, och får sin unika och specifika form i den materiella verklighet som utgör ”det lokala”. Men också i att sådan specificitet får följdverkningar: ”resurssystem” blir inte längre abstrakta begrepp, eller generella replikerbara lösningar, utan frågor om faktiska material, människor, arbeten, processer, och så vidare.
När dessa blir konkreta, visar sig också ”det lokala” vara av varierande storlek både som resultat av rådande strukturer och processer, och som resultat av vilka skalor som är relevanta för vilka frågor. Den här rapporten för en serie djupdykande resonemang för att utveckla utmaningar och möjligheter med digitalisering i en landsbygdskontext, som konsekvent sätter digitalisering i en bredare kontext för att på så sätt också föra en djupare diskussion om hur en digitaliseringsprocess kan bidra till ökad hållbarhet.
Abstract in Swedish:
Tillgänglighet finns inte i den fysiska miljön eller enskilda individen, utan uppstår i relationen mellan människa och miljö. Det forskningsprojekt den här rapporten grundar sig på utgår från studier av variationer i tillgänglighet för olika människor. Den utgår också från att tillgänglighet inte bara är lokal utan även en systemfråga – både i form av rumsliga system och i samhällets styr- och planeringssystem.
I ett rumsligt systemperspektiv kan vad som lokalt ter sig som små skillnader ha stora effekter på systemnivå och tvärt om. Samtidigt handlar tillgänglighet till olika resurser också om hur de fördelas och distribueras. Detta gör att frågan behöver hanteras i samverkan mellan såväl olika förvaltningar som mellan kommunens planeringsverksamhet och andra aktörer. Därmed blir styrning och ledning av arbetet såväl inom kommunal planering som i samverkan avgörande.
Rapporten består som helhet av fyra delar: en ”kappa” som omger tre delstudier. Kappan beskriver övergripande reflektioner och lärdommar från projektet, och följs i slutet av rapporten av ett appendix som innehåller reflektioner kring digitalisering och en engelsk sammanfattning. De tre studier som finns där emellan är en studie av Björn Hellström om processtyrning och ledning, Ann Legeby om modell och metod och Daniel Koch om systemvärld, livsvärld, och materiell värld.
Projektet som helhet bidrar till både teori och metodutveckling. Det gör det genom att utveckla och pröva nya analysmetoder, genom att analysera och kritiskt diskutera styrdokument och processer, och genom att lägga rekommendationer utifrån detta. Det målar också upp en problembild
och utmaning kring vad som behöver vidareutvecklas och fördjupas, och pekar mot områden där kommunala processer och system kan utvecklas. En vikig genomgående observation i alla delstudier är just vikten av samverkan: mellan förvaltningar, mellan förvaltning och politisk styrning, och mellan planeringsverksamhet och det omgivande samhället.
Ett viktigt bidrag är de steg som tas i projektet mot att möjliggöra att universell utformning kan bli mer konkret relevant och integrerat som strategisk fråga på översiktsplanenivå.
Vår målsättning är att komma fram till frågeställningar av principiell karaktär som vi uppfattar vara allmängiltiga – och som beroende av sammanhanget kräver skilda lösningar i olika fall. Det är sådana frågeställningar, med sina inneboende motsättningar, som vi föreslår att man diskuterar i samband med förändringar av en vårdavdelning. På så vis kan arbetet med att forma nya miljöer grundas i ökad insikt om vilka val som förändringsarbetet rymmer och de konsekvenser som olika val har.
Skriften är ett resultat av ett forskningsprojekt benämnt ”Att se och bli sedd i vården; Användarorienterad utformning för visibilitet och samarbete i rumsliga system förvård”. I projektet har fyra olika vårdavdelningar på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge studerats, två valdes för att de nyligen var ombyggda och två för att de har en traditionell uppbyggnad och står på tur för ombyggnad. Projektet har genomförts av arkitekturforskare på KTH i nära samarbete med personer på sjukhuset och inom vårdbyggandet.
Även om detta är resultat av ett forskningsprojekt så är det inga sanna bilder av hur saker och ting fungerar som här presenteras. Det gäller all forskning som försöker fånga mänskliga beteenden. Det är stora frågor vi söker hantera och att det kan uppfattas som tveksamt att vi med våra begränsade erfarenheter av vården skall föra denna typ av diskussion. Vi tror dock att det kan finnas en poäng med att betraktavården med utanför ståendes ögon. Givetvis måste innehållet i denna skrift granskas kritiskt; det är läsarens omdöme som avgör vad som är giltiga frågeställningar i den egna situationen.
(The report contains a 5-page summary in English)
Mot denna bakgrund utgör KI – Karolinska Institutet – ett intressant exempel på samspelet mellan medvetet utformad bebyggelse och kvalificerad verksamhet. Karolinska Institutet är sedan lång tid tillbaka en av landets mest kreativa kunskapsmiljöer. Institutets bebyggelse har tillkommit under en längre tidsperiod och karakteriseras av höga ambitioner, där olika idéer om kunskapsproduktionens villkor har styrt såväl den övergripande planeringen som de enskilda byggnadernas utformning. Genom att tydliggöra dessa idéer och samtidigt undersöka hur det byggda resultatet fungerar, hoppas vi kunna bidra inte bara till en förståelse för Karolinska Institutets utveckling utan också till en mer generell kunskap om relationen mellan arkitektur och kunskapsmiljö.
Över tid förändrar sig förutsättningarna och platser som en gång formgivits i samklang med sin tid behöver i stadsbyggnadens och samhällsplaneringens praktik omtolkas och ges nya innebörder för att kunna leva upp till den nya tidens krav, utan att för den skull ge avkall på grundläggande överenskommelser i samhällskontraktet. Platser i praktiken kommer då att handla om social hållbarhet och om vilken typ av stad vi vill ha i vilken typ av samhälle. En komponent i detta handlar om livskraften i det lokala offentliga rummet och de villkor som gäller där oavsett om detta är beläget i stadens centrum eller i något av stadens ytterområden, där mycket av stadens liv levs. Det är detta lokala offentliga rum som den här rapporten ämnar bidra till att belysa.
This thesis presents a methodology for such an understanding, through investigating how three, in Sweden, renowned public libraries represent and reproduce an idea of knowledge – the city libraries of Malmö, Stockholm and Växjö. The methodology is based on the hermeneutic theories of Paul Ricoeur and and the architecture theories of primarily Henri Lefebvre and Bill Hillier, taking into consideration the three forms in which social relations are present in or produced by architecture:
- First, the distribution of space – how space is distributed in itself, i e the configurative system. This is one of the key issues for Thomas Markus, as it is for Foucault and Lefebvre. How space is distributed in itself presents both a sign of space, and, in Ricouer’s terms, a logic of the world – a logic of the society or inhabitants which it is to house.
- Second, the distribution in space – the location of people, things and events in space. Though fairly common an approach, it is often confused with the former or the following, impeding our understanding of space. By locating objects, subjects and functions in space, we assign status and relations to them, both in general and between one another.
- Third, the distribution through space – social relations and norms, social meaning, is, as shown by e g Butler, to their nature largely performative, they exist in performing them and are reproduced through enaction. Here, space syntax can make its perhaps greatest contribution – studying space as it is used, or in Lefebvre’s terms lived space. It is here, in the performative, meaning in architecture has been least studied.
Using these three concepts, the methodology presented and applied in this thesis cuts across the traditional triad of form-function-use, providing further insight into how architecture (re)produce meaning in society. Each concept is also further developed with its own set of methods and investigations, to provide a broad yet distinct methodology. Spatial systems, and space syntax as a tool for analysing them, it will be shown, has much more to say than the form-function relation usually considered, as it is a means to understand the production of meaning and social relations in space.