polis

Fransk

Adjektiv

polis

1. Flertal af poli: høflig, poleret

Svensk

Substantiv

polis

1. (utællelig) politi (organisation)
2. en politibetjent

Bøjning

Bøjning af polis	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	polis	polisen	poliser	poliserna
Genitiv	polis	polisens	polisers	polisernas

Beslægtede ord og fraser

militärpolis ordningspolis polisagent polisanmäla polisanmälan polisarrest polisaspirant polisassessor polisassistent polisbefäl polisbevaka polisbevakning polisbil polisbricka polisbrutalitet polisbuss polisbåt

polischef polischock polisdistrikt polisdomstol poliseskort polisfordon polisförhör polisförhöra polisförstärkning polishelikopter polishjälp polishund polishus polishäkte polishäst polishögkvarter polishögskola polisingripande polisinrättning polisinsats polisinspektör polisintendent

polisiär polisjakt poliskask poliskedja poliskommissarie poliskonstapel poliskontroll poliskund poliskår polislarm polisledning polislås polismakt polisman polismisshandel polismyndighet polismästare polisofficer polisområde polisorganisation polispatrull polispersonal

polispiket polisprotokoll polispådrag polisradio polisrapport polisrazzia polisregister polissamarbete polissekreterare polissiren polisskola polisskydd polisspärr polisstat polisstation polisstyrelse polisstyrka polistillstånd polistjänsteman polisundersökning polisuniform polisuppbåd

polisutredning polisvakt polisvåld polisvälde polisväsen polisväsende polisyrket polisärende polisövervakning säkerhetspolis

Kilder

• polis i Svenska Akademiens ordbok