Karolinerbloggen

Anders Larsson har förmedlat en uppgift som han har hittat i Riksregistraturet från 1704. I ett kungligt brev står det nämligen följande om Kalmar regemente:

”Dessutom, item detta Regimente alltid har brukat blå klädesuppslag på rockarna så hafwa i dessa att på lika sett förfärdiga, hvarmed wi befaller”

Denna befallning från Karl XII står dock i konflikt med Höglund som i sin bok har skrivit följande:

”1700: Hatt med blått och vitt tvinnat snöre. Blå rock med tennknappar, gult foder och uppslag. Skinnväst, skinnbyxor och blå strumpor med blå och vita tvinnade snören i strumpsömmarna.
1705: Blå rock, skinnväst, skinnbyxor och blå strumpor.”

Höglund anger ingen källor för sina uppgifter men dem från år 1700 verkar enligt ett citat från Bellanders bok (sid 233) komma från en skrivelse som har bifogats generalmönsterrullan från 1718. Dock står det inget om gult foder och uppslag i den text som Bellander har citerat:

”Det förra och vid Poltava undergångna regementet har efter regementsskrivarens … berättelse, innan detta kriget begynte, blivit av H. K. Maj, beklätt med blå livrockar, hattar med blå och vita ullsnören samt blå klädesstrumpor med blå och vita tvinnade snören i sömmarna och tyska skor men underkläder av skinn hava soldaterna förskaffat sig själva, med vilken mundering det 1700 var på Seland och 1701 utgick till Polen, men huru det sedermera är vordet beklätt är honom (skrivaren) inte kunnigt.”

För övrigt anger Bellander också (sid 205) att Kalmar hade både hatt och karpus år 1693 samt (sid 233) att rotebönderna enligt knektehållskontraktet från 1686 skulle förse soldaterna med en grå vadmalsrock med blå krage och uppslag, skinntröja, skinnbyxor och hatt (med mera).

Den stora frågan är då: har Höglund egenhändigt kompletterat uppgiften om uniformerna från 1700 med senare uniformers gul färg på uppslag eller syftar Karl XII:s befallning från 1704 endast på släpmunderingen som enligt kontrakten skulle ha blå uppslag?

Bilden ovan har hämtats från ”Kungl Norra Smålands Regementes Historia” (1973) och visar en uniform med blå uppslag och krage, vilket skulle kunna tyda på att dess redaktion hade gjort samma upptäckt som Anders Larsson. Men strumpfärgen och hattgalonen överensstämmer inte alls med Bellander & Höglund, vilket knappast tyder på någon gedigen forskningsinsats. Boken innehåller inte heller någon textbeskrivning av uniformer utan all sådan information kommer från tecknade bilder och den ovanstående bilden på ”m/1687” följs av en bild på ”m/1756”.

Ovanstående miniatyrmålning av Johan Henrik Schildt (1678-1732) ska enligt en familjetradition i släkten Horn ha getts som gåva till Arvid Horn av Karl XII för att hylla hans insats vid Düna. Om denna uppgift stämmer bör målningen troligen ha varit gjord någon gång under perioden 1701-1704 då Schildt tjänstgjorde som foderherre i artilleriet. Han gick i utländsk tjänst 1704 och återkom inte till den svenska armén förrän 1713 då relationen mellan Arvid Horn och Karl XII var mycket frostig och skulle förbli så fram till kungens död.

Jag har pratat om denna målning tidigare på den här bloggen och på hemsidan. Fast då har det främst varit fotsoldaterna i mitten som har dragit till sig min uppmärksamhet. Detta är nämligen den enda avbildningen av manskap som bär på karpuser. Men när jag i samband med skrivandet av drabantartikeln började titta närmare på även de övriga uniformsdetaljerna blev målningen plötsligt än mer intressant. I synnerhet när jag blev varse om att målningen troligen är äldre än Stawerts bataljmålningar i Drottningholm och dessutom målad av en konstnär som kan ha varit ögonvittne till slaget.

Till att börja med kan jag nämna att Arvid Horn sannolikt finns med i den här målningen. Han tros vara drabanten som är märkt med nummer 2 och som syns mitt i stridsvimlet på den högra sidan. Hans rock är blå med guldgaloner i likhet med övriga drabanter. Det är alltså inte en slät blågul rock som i Swartz porträtt av honom från 1705 som jag visade i det förra blogginlägget.

En som däremot har en slät blå rock med gult foder är mannen på den vänstra sidan som leder drabanter till fots och pekar med värjan. Denne man måste vara Karl XII och har alltså inte riktigt sin klassiska helblå rock som han senare alltid bar på sina porträtt. Vid tiden för slaget vid Düna brukar porträtt av Karl XII avbilda honom med en blå rock med loskinnsfoder. Jag vet inte om han faktiskt bar en sådan rock eller ifall loskinnsfodret bara var ett sätt att ange hans kungliga rang. Hur som helst har jag svårt att se att Schildt har försökt avbilda loskinnsfoder utan det ser ut att föreställa vanligt gult foder.

När man tittar på Karl XII:s rockfoder kan man dessutom inte undgå att märka att han och drabanterna har uppvikta rockskört. Det har däremot inte fotsoldaterna i mitten. Detta matchar Stawerts bataljmålningar där det endast var kavallerister som hade uppvikta rockskört. Men tittar man på drabanternas hattar så ser man också att det inte råder någon som helst tvekan om att de är trekantiga. Nu har jag visserligen konstaterat i ett tidigare inlägg att det finns belägg i källorna för att drabanterna hade trekantiga hattar redan från 1696. Men på den bild som jag visade i det inlägget (ett kopparstick av Karl XI:s begravning) hade de trekantiga hattarna ”trubbiga” hörn. På Schildts målning ovan har hattarna däremot en nästan fulländad triangelform och det är ju den som vi förknippar med den klassiska karolinska uniformen.

En annan intressant detalj på målningen är att drabanterna har en halmkärve på sina hattar. Dessa är inte lätta att se, men zoomar man in på hattarna så kan man skymta dem. Halmkärvar användes som svenskt igenkänningstecken under skånska kriget och verkar alltså ha levt kvar ännu under stora nordiska kriget. Förutom denna målning finns det även ett annat belägg på halmkärvar under stora nordiska kriget. Karl XII utfärdade nämligen en förordning om fälttecken på hattar den 17 mars 1709 . Enligt denna skulle förbanden ha olika varianter av halmkärven beroende på vilken plats i slagordningen de hade.

Och avslutningsvis, Drabantartikeln kommer om inget oförutsett sker bli klar till nästa blogginlägg. Stegräknartävling och utlandsresa har hållit mig borta från hemsidan de senaste veckorna, men nu har jag inte längre den ursäkten.

Under sommaren var jag på Drottningholms slott och fotograferade Lemkes bataljmålningar. Syftet var att få mer klarhet om hur skånska krigets uniformer såg ut och jag hade även en tanke om att publicera foton på dem hemsidan. Nu blev det inte så eftersom all energi gick åt till lägga till uniformsritningar istället. Dessutom var Karl XII:s galleri avstängt med ett rep under detta besök så jag kom inte åt Stawerts bataljmålningar denna gång. Sedan visade det sig också att Lemkes bataljmålningar inte gav så värst mycket information om utseendet på uniformerna. Det stod nämligen klart att hans målningar har kraftigt förenklat uniformerna.

På bilden ovan syns fotsoldater som tillhörde antingen Livgardet eller Dalregementet. Men båda dessa regementen skulle ha haft dekorativa kanter på sina rockar och några sådana går inte att se här eller på några andra avbildningar av fotsoldater. Inte heller ficklocken har avbildats och då är ändå de soldater som syns i förgrunden mer detaljerade än dem som syns i slaguppställningen i bakgrunden. Med undantag för Livgardets kappor, som de underligt nog ses bära i ett slag som utkämpades i augusti, så framgår det inte vilken färg som uppslag och foder hade på regementen i bakgrunden. Samtliga är enfärgade.

Även Erik Bellander har uttryckt missnöje över Lemkes bataljmålningar. Han kritiserar dem nämligen för att inte hade någon avbildning av en karpus trots att de var en vanlig huvudbonad. Förutom hattar finns det dock en soldat som är avbildad med vad som liknar en pälsmössa under slaget vid Lund. Intressant nog verkar Daniel Stawert ha avbildat en eller två soldater med samma typ av mössa i sin bataljmålning över slaget vid Narva. Claus Møinichen som samtidigt med Lemke målade en dansk uppsättning av bataljmålningar från skånska kriget har även han ett exempel på något som liknar en pälsmössa, dock med en toppluva. Møinichens målning föreställer Marstrands erövring och soldaten i fråga lär väl vara en norrman. I likhet med den svenska armén var karpuser vanliga i den norska armén, men i officiella bataljmålningar var det tydligen bara hattar och en enstaka pälsmössa som dög att visas upp. Såvida inte dessa pälsmössor faktiskt var karpuser?

En detalj som jag var intresserad av att ta reda på, och som jag faktiskt fick svar på, var huruvida soldaterna bar livgehäng eller axelgehäng. Båda varianterna förekommer i Lemkes målningar men livgehäng är vanligast bland kavalleriet och axelgehäng vanligast bland infanteriet.

Men ficklock var som sagt något som Lemke nästan helt utelämnade när han avbildade soldater. Nedanstående detalj från en målning föreställande slaget vid Lund var det enda stället som jag lyckades hitta ficklock.

Den svenska ryttaren i ljusblått tycks ha ett rektangulärt och horisontellt ficklock vilket matchar bevarade rockar från denna tid. Den danske ryttare i rött har en underlig uppsättning knappar som skulle kunna vara ett försök till att avbilda ett ficklock. De vita prickarna är dock de enda detaljer av ficklocket som i så fall syns.

Den ljusblå ryttaren bör ha tillhört antingen Drabantkåren eller Livregementet till häst. Notera dock att det är endast på den här målningen som den blå uniformsfärgen har en så pass ljus nyans. På övriga målningar är den mer mellanblå. Dessutom är det endast i förgrunden som ryttarna har blå rockar. I slaguppställningen som syns i bakgrunden på Lemkes målningar är kavalleriregementena alltid avbildade med gula kyller istället för klädesrockar.

De dekorativa kanter som enligt de skriftliga källorna ingick i de svenska uniformerna är helt frånvarande i Lemkes målningar med undantag för tre ryttare i målningen över slaget vid Halmstad. Möjligen skulle dessa kunna vara trumpetare, men de saknar ”bjärmar” som hänger på axeln, vilka syns på trumpetare i en annan målning.

Nu har jag visserligen ägnat ett blogginlägg åt att gnälla över att Lemkes målningar inte innehåller all den information som jag önskar, men man ska ändå vara medveten om att hans bataljmålningar håller hög klass. Vi är lyckligt lottade över att ha tillgång till dessa källor till 1600-talets uniformshistoria. Och jag kommer någon gång i framtiden skapa ett avsnitt på hemsidan som ger detaljerad skildring av tillkomsten och innehållet i Drottningholms bataljmålningar.